Ojoj. Vad har inte hänt i år? Känns som att allt, allt, allt hände i år. Så många drömmar som blev uppfyllda. Men vi börjar från årets början. Januari Jag började skriva mitt lättlästa manus Lotta. Processen var
”Något på gång?” Så lydde rubriken på ett mejl som jag fick i april av förläggaren Martin Welander på Schildts & Söderströms. Han visste att Anne och jag skriver på en deckare och undrade hur långt vi har
För exakt fem år sedan, onsdagen den 16 augusti, var det releasefest för min debutroman Vad heter ångest på spanska?. Det var en dag jag hade drömt om i flera år, omedvetet kanske i hela mitt liv.
Mitt lilla vansinnesprojekt. Det är det jag börjat kalla skrivboken som jag äntligen är färdig med. Eller äntligen och äntligen. Med tanke på att jag fick idén i januari och kunde släppa en färdig skrivbok i början
Under det senaste året har jag jobbat med mina romaner mer målmedvetet än kanske någonsin. Jag har lagt upp tydliga mål och jag har börjat ta mitt skrivande på ett större allvar. I stället för att skriva
Okej, jag erkänner. Jag överdriver lite i rubriken, men det slog mig hur roligt november varit i år. November! Ni vet den där gråa tråkiga månaden med dåligt rykte? Månaden när man har lust att bara gräva ner
En stor del av skrivandet handlar om att övervinna det ständiga motståndet. Åtminstone för mig. Och det är så paradoxalt. Jag älskar att skriva, har alltid gjort det och nu får jag göra det och nån till och
Förra sommaren fick jag ett mejl på norska: Vi er tre venner av NN, og vi jobber også med dokumentarfilm i Norge. Vi har lest novellen din ”En stad som kunde ha blivit”, basert på deres møte, og
Refuseringar, redigering, omskrivning, recensioner, lektörer och mycket mer. Här berättar jag om min (snåriga) väg att bli författare till två böcker och med en tredje på gång,
Jämfört med april har maj börjat otroligt lovande. Nästan så att jag stundvis lyckas glömma bort allt som heter corona och leva lite vanligt liv. Höjdpunkten hittills har varit vår workation med Jennifer. I måndags åkte vi till
I fredags vaknade jag redan före klockan slog sju. Oroligt trevade jag efter mobilen och klickade mig in på Svenska Yles kultursidor. Ingen recension än. Förgäves försökte jag somna om. Nångång efter klockan sju gör jag ett nytt
Okej, helt ärligt så var jag inte riktigt så produktiv i Köpenhamn som jag hade hoppats på. Men å andra sidan – hur ofta går saker och ting precis som vi hoppats? Jag lyckades ju ändå nå min
