Förra sommaren fick jag ett mejl på norska:
Vi er tre venner av NN, og vi jobber også med dokumentarfilm i Norge. Vi har lest novellen din ”En stad som kunde ha blivit”, basert på deres møte, og liker den svært godt.
Vi har et ønske om å lage en kunstdokumentar om denne historien og har lyst til å bruke din novelle som en voiceover i filmen. Det er en vakker historie som vi mener fortjener en forevigelse i en film med bilder fra Helsinki.
Jag fick gnugga mig i ögonen ett tag. Det är någon som vill göra en kortfilm på något jag skrivit? Va? Först trodde jag att det var ett skämt, men nej. Två norrmän skulle åka till Helsingfors för att filma och ville att jag skulle läsa in texten på band.
Det handlar alltså om en av kortnovellerna i antologin Människohundarna. En text som jag skrev efter en 24 timmars Tinderdejt hösten 2016. En text som bara liksom ramlade ur fingrarna och måste bli skriven. En text om något som kunde ha blivit, men aldrig blev mer än de där 24 timmarna.
Fast det är ju inte riktigt sant, för nu har det blivit en kortfilm! En kortfilm som ska vara med på en norsk kortfilmsfestival och tävla. Hur coolt är inte det? Vem som helst kan köpa ett festivalpass för 200 NOK, så om du är sugen på filmen (eller de andra) kan du köpa ett pass. Regissören Christer ska också delta i ett regissörssamtal om filmen den 10 juni klockan 20:15 norsk tid.
Så här är den nu. Min första filmatisering. Nu väntar jag bara på att Yle hör av sig och säger: ”Men Kugge, ska vi inte göra en tv-serie av Nationen?”
0
