fbpx

Fyra dagar med en vän och mitt manus

Jämfört med april har maj börjat otroligt lovande. Nästan så att jag stundvis lyckas glömma bort allt som heter corona och leva lite vanligt liv. Höjdpunkten hittills har varit vår workation med Jennifer.

I måndags åkte vi till mitt lande och stannade till torsdag kväll och herrejestas vad det gjorde gott för själen och skrivandet! Här kan du läsa vad Jennifer skrev om vår vecka.

processed_IMG_20200507_051329-01.jpeg

Min målsättning var att bli klar med redigeringen av min chicklit. Jag blev ju “färdig” just innan vappen och sen skulle jag “bara” läsa igenom och peta lite, men ju längre jag läste manuset, desto sämre funkade det. Huvudkaraktären rusar från en känsla till en annan så snabbt att till och med jag som skrivit har svårt att hänga med.

Den goda nyheten är att jag ser var det brister, den dåliga nyheten är att det innebär mycket mer jobb. Men på ett lite bisarrt sätt älskar jag ju redigering?

Under våra gemensamma arbetsdagar var det så fint att sitta där med varsitt projekt. Jobba tillsammans, men med egen grej. Jennifer ska ju lansera en SEO-kurs (för att hon är guru på sökoptimering) och vi bollade av och an under dagarna som gick.

Efter att ha jobbat ihop i några år nu, men med egna grejer har vi blivit väldigt bra på att ställa kniviga frågor till varandra, hjälpa och peppa vidare. I något skede förklarade jag hela storylinen i boken till Jennifer så att hon kunde hjälpa mig att lösa en grej, och det gjorde hon! Plus att hon också ska testläsa! <3

IMG_20200504_205842_036.jpg

IMG-20200504-WA0004.jpg

Dagarna fylldes av jobb och samtal kring skrivande, egna projekt och nätverk. Men också av yoga (vi kör båda Adrienes Dedicate-utmaning, jag för tredje, Jennifer för första gången), promenader, matlagning och brädspel. Att få hänga fyra dagar med en vän är det mest normala jag gjort på snart två månader och därför så välgörande.

Jag insåg också att det gör otroligt gott för mitt skrivande att jobba mer koncentrerat en längre period (haha vilken stor insikt, det hade ju ingen annan kunnat komma på?).

Helst hade jag varit där hela veckan, men tre hela dagar är ändå bättre än noll. Nu hoppas jag på att kunna köra fler liknande skriv-workations. Kanske varannan eller var tredje månad, lite beroende på i vilken fas av skrivprocessen jag är.

Fota solnedgång är obligatoriskt.

Fota solnedgång är obligatoriskt.

Rätt slut men nöjd efter att ha kört backintervaller.

Rätt slut men nöjd efter att ha kört backintervaller.

Och ni som är nyfikna på min redigeringsprocess, frukta ej! Jag lovar att jag ska skriva ett lååångt inlägg så fort jag är färdig. Min nya deadline är den 22 maj. Då ska jag kunna skicka iväg texten, då ska jag vara färdig!

Det återstår ännu mycket arbete, men nu är jag inne i texten och processen. Det är ändå stora grejer som händer i dramaturgin och storyn så jag måste nog läsa om allt från början en gång till och då hoppas jag att det faktiskt bara handlar om lite korr innan testläsarna får ta över. Men mer om det här senare. Än så länge får in önska mig lycka till!

På tal om den 22 maj – du har väl inte missat att det är deadline då för Ellens och min Skrivsommar? En hel sommar av skrivande tillsammans med oss och elva andra, det vill du inte missa eller hur?!

0

10 svar

    1. Älskar ju att pusha på andras projekt, hehe! Men din kurs kommer att bli en succé! <3

  1. så mysigt att liksom "känna igen sig" i omgivningarna efter att ha varit på retreatet! (och kul att det hann bli av innan Corona hände, nu känns det som ett mystiskt minne från en svunnen tid när man liksom… åkte iväg, för att träffa en massa främlingar, stå tätt intill dem och yoga???? märklig tider!!)

    gillar för övrigt verkligen detta: "Huvudkaraktären rusar från en känsla till en annan så snabbt att till och med jag som skrivit har svårt att hänga med."
    Alltså inte att manuset är så nu, men att du ser det i din redigering. tycker det är en såå vanlig grej jag ser i böcker jag inte gillar, att det liksom inte finns någon tid för läsare och huvdperson att bara lugna ner sig, reflektera, förbereda sig på det som komma skall. romaner ska ju vara mer långdistans än 100-metersspurt liksom. men svårt att se det i sin egen text!

    1. Ja, jag tänkte på det också nu att det känns så avlägset att vi hade ett retreat? Vi hade tänkt ha ett till i juni, men ja … Vi får se om och när det blir av.

      Och tack Ulrika, i den här texten är det så otroligt uppenbart att det inte funkar. Det är som att jag bara skrivit in en massa vändningar, men inte allt det som händer mellan dem. Så får kötta ut helt enkelt. Det svåra är att skriva bra och intressant text mellan de där avsnitten som är mer händelserika. Vad händer liksom i vardagen? Vad tillför det? Varför ska det ens vara med isf? Men jag ser det här som en process, manuset kommer (igen!) att växa fram bit för bit.

  2. Alltså jag älskar denna ideen med workation <3 Det är ju liksom helt brilliant! Och just det att man kan jobba tillsammans fast man jobbar med olika grejer. <3

    1. Ja det här sättet att jobba ihop funkar jättebra! Jennifer och jag har gjort det så många gånger nu att vi börjar ha en bra rutin. 🙂 Så kul att ha en kompis som har möjlighet att åka iväg för några dagar!

  3. Gud vad vackert det ser ut! och bra idé med workcation. man blir ändå alltid för rastlös av att bara gå runt och vara ledig på resa. roligare finna fokus på en ny plats med en gammal vän istället.

    1. Tack Klara! <3 Vi har nu kört några workations ihop med Jennifer men det här var vår hittills längsta. Funkade så otroligt bra! Fördelen med att åka ut till mitt lande är ju också att det inte kostar nåt, hehe. Så lyxigt att ha ett sånt ställe. Speciellt nu!!

  4. Det är så mycket när man försöker få ihop en bok; mycket skrivande förstås, men också mycket tänk, ändringar, och ja, redigering. Verkligen. Men man kan ju inte bara låta bli om man älskar att skriva;) Lycka till och ha en fin söndag!

    1. Tack Louise! Blev blev väldigt glad av din kommentar! 🙂

      Och ja, så mycket arbete! Känns som att manuset verkligen blivit bättre nu under den senaste vändan, samtidigt som jag vet att mycket arbete återstår. Bland annat behöver karaktärerna få mycket mer djup, men jag bygger långsamt in fler lager och dimensioner. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

Berlin

Jag mötte våren i Berlin

”Va, är du inte i Berlin?””Hur var Berlin?” Nu är det över en månad sedan jag kom hem från vårens resa till Sverige och Berlin. Den första tiden tillbaka i Helsingfors fick jag förvånade frågor av människor som

Läs mer »
företag & frilans

Kugge inleder sitt tionde verksamhetsår som företagare

I nio år har Michaela ”Kugge” von Kügelgen framgångsrikt drivit sitt företag. Efter sju år som Pinions kb heter företaget numera Kugge skriver AB. Ett namn som väl beskriver det von Kügelgen i första hand gör – skriver.

Läs mer »