För ganska exakt fem år sedan skickade jag iväg ett mejl med rubriken Behöver du en testläsare? till Charlotte. Hennes blogg var en av de få skrivbloggar som jag hittade till nångång runt 2013–2014 när jag själv började skriva skönlitterärt. Jag suktade ju naturligtvis efter mer information om skrivandet. Jag slukade böcker om att skriva och googlade sönder internet på jakt efter bloggar som handlar om skrivandet.
När jag skickade iväg mejlet hade jag nog ingen aning om vad det skulle leda till. Våren 2015 träffades vi för första gången i Malmö när jag var där för att hälsa på en kompis som bodde där då – och efter det har jag hälsat på hos Charlotte och familjen tre gånger tror jag och så har vi träffats på bokmässan i Göteborg och på ett evenemang i Stockholm. Trots distansen har vi träffats rätt ofta. <3
Då för fem år sedan testläste jag det som blev Charlottes debutroman, Middagsmörker (som för övrigt sålt jättebra!), och de två efterföljande delarna i Idijärvi-trilogin som är ungdomsfantasy baserad på samisk mytologi. Förra månaden testläste jag ytterligare ett av hennes manus och hon har så klart testläst mina texter. Jag hävdar att vi båda blir bättre av att läsa och kommentera varandras texter. Sen är ju Charlotte ett geni som utöver trilogin gett ut en fackbok för barn, lättläst och bilderböcker. Svårt att inte vara imponerad över denna kvinna alltså!
Middag på fantastisk restaurang nära mitt boende här i Köpenhamn.
Och frukost på detta drömmiga frukostställe!
I går tog hon Öresundståget till Köpenhamn och vi hängde hela dagen, från frukost till middag. Och vilken dag! Planen var naturligtvis att skriva tillsammans, i stället pladdrade vi mer eller mindre nonstop i tolv timmar. Vilket vi båda verkade behöva. Att få prata av sig om den här lätt märkliga branschen som vi båda drömt om så länge.
Att skriva är så otroligt ensamt för det mesta. Man sitter där med sin text och försöker skriva. Man tvivlar på sig själv, sin text, på fanjävla allt. Man känner sig otillräcklig och sneglar kanske lite avundsjukt på andra författare som verkar ha det så himla lätt och som bara glider fram. Newsflash: exakt alla känner sig så. Också de som vi och du tror att glider fram. Därför är det så otroligt värdefullt det är att ha en författarvän som Charlotte. Utan henne skulle jag vara en så mycket sämre författare. Det är jag säker på!
Jobbar du med något ensamt? Har du hittat och fått stöd via nån du nästan lite slumpmässigt träffat någonstans? Berätta! Jag älskar såna historier.
0
