Slutrakan på Nano
Hur går det i Nano, frågar ni kanske. Det går, det går, svarar jag. Just nu är jag uppe i 42 489 ord. Det är så sjukt att jag inte riktigt kan greppa det. Drygt 7500 ord till
26 november 2014
4 kommentarer
Hur går det i Nano, frågar ni kanske. Det går, det går, svarar jag. Just nu är jag uppe i 42 489 ord. Det är så sjukt att jag inte riktigt kan greppa det. Drygt 7500 ord till
I förra inlägget tangerade jag lite egenutgivning och i dag hittade jag en artikel om egenutgivning på SVT. Det blir ju vanligare hela tiden. Tror vi i Finland (som vanligt) släpar lite efter, men det är på gång.
NaNoWriMo, alltså National Novel Writing Month, är bekant för många skrivintresserade men knappast för någon annan. I korthet går det ut på att man inom en månad, november, ska skriva 50 000 ord på ett bokmanus. Andra regler
Det är en del som har frågat och undrat vad mitt manus handlar om och om jag redan har förlag och så vidare, så tänkte klargöra lite grejer för dem som är nyfikna. Jag har alltså (än så
Jag har, så länge jag minns, drömt om att skriva en bok. Nu i dag kan jag säga att uppfyllt min dröm. För jag har ju skrivit en bok. Eller ett manus som det egentligen heter. Men ett
Jag hör till den minoriteten av moderna människor som inte lyssnar på podcasts. Min förra telefon hade så dåligt batteri att det skulle ha tagit slut på ungefär tre sekunder om jag hade försökt lyssna på några poddar
Jag har jobbat som skrivande journalist i över tio år om jag räknar med mina år på Hufvudstadsbladets dåvarande ungdomssida Ung nu. Det är en rätt lång tid (för någon i min ålder) och under perioden har jag
När jag läst en massa skrivböcker och skrivbloggar har jag märkt att det (karikerat) finns två typer av skribenter. På engelska kallas de plotters och pantsers som jag nu fulöversatt till intrigare och byxare. Alltså det finns gruppen
Den här frågan har jag ställt mig i varje redigeringsrunda. Och i varje redigeringsrunda har jag strukit ord, meningar, stycken och hela kapitel. Jag skojar inte. I senaste rundan strök jag hela kapitel två och funderar fortfarande på
Som jag tidigare nämnt så är jag i slutfasen av min redigering. Känns som om det här är miljonte gången som jag vrider och vänder på min text. På riktigt är det sjätte gången. Men det bästa är att
Ja så är det. Jag har lärt mig att älska verb. För det är nämligen verben som kan lyfta en berättelse. Rätt verb på rätt plats ger mycket mer av rätt känsla än ett halvbra verb som följs upp