Hur går det i Nano, frågar ni kanske. Det går, det går, svarar jag. Just nu är jag uppe i 42 489 ord. Det är så sjukt att jag inte riktigt kan greppa det. Drygt 7500 ord till och jag är i mål. Det ska jag väl fixa?
Om det är nåt jag lärt mig under den här månaden är att man nog kan göra det mesta här i livet, men då faller kanske något annat bort (som att städa eller blogga till exempel). Jag har jobbat rätt mycket, fixat än med det ena och än det andra, jag har varit på skrivarkurs och fester och whatnot och ÄNDÅ har jag fått ur mig något som med mycket redigering kan bli en roman en vacker dag.
Alltså alla ni som säger att ni nog skulle skriva en roman om ni skulle ha tid för det, gör det! Skapa tiden, skippa något annat, för bevisligen går det att skriva en roman fastän man har hundra andra saker att tänka på. Jag är ju inte ännu ett bevis på det, men senast på söndag ska jag vara uppe i 50 000. Det lovar jag.
(Och jo jag vet, min roman är ingalunda färdig klockan 23.59 på söndag, men åtminstone har jag något att jobba med. Och det är väl där som det börjar på riktigt.)
0
4 svar
Grymt inspirerande! Heja dig! 🙂
Tack! 🙂
Heja heja! Klart som fasen att du klarar det!
Jo! Det fanns stunder när jag tvivlade, men nu är det för sent för tvivel!