Scrivener

Många som skriver tycker att det inte spelar någon som helst för roll i vilket program man skriver, så länge man får skriva. Delvis håller jag med, men efter att ha upptäckt programmet Scrivener skulle jag aldrig vilja vara utan det igen. När jag började skriva på ettan öppnade jag bara ett dokument i Word (som jag faktiskt döpte till 1.docx) och började skriva. Det funkade naturligtvis, men i något skede började jag ha så många sidor text att jag tyckte det blev jobbigt att scrolla framåt och bakåt i texten.
Jag hade läst om Scrivener på några bloggar och bestämde mig för att pröva, det finns en gratisversion som fungerar 30 dagar och är man nöjd kan man köpa programmet för 45 dollar. Jag förde över min text från Word till Scrivener och så småningom började jag förstå hur det fungerar.

Det verktyg jag använder mig mest av är ”bindern” som finns till vänster. Där kan jag spjälka upp texten i kapitel eller scener – helt hur jag vill. Med ettan var varje kapitel ett dokument i bindern, men med tvåan som jag börjar med under NaNoWriMo har jag tänkt ha enskilda scener så att de är lätta att flytta runt på. Tror det blir en extra viktig egenskap i Scrivener i och med att jag kommer att ha tre huvudkaraktärer i tvåan och berättelsen alternerar mellan dem.

Bindern till vänster hjälper att navigera i texten, corkboarden i mitten ger en bra överblick, längst till höger kan man skriva en beskrivning på de olika delarna. Det gula området har jag mest använt i redigeringen för att skriva upp sånt som jag måste komma ihåg.

Jag har förstått att man kan skapa en liknande ”binder” i Word, men jag orkar helt enkelt inte med Word. Dessutom skriver jag alla mina artiklar, alltså allt mitt riktiga jobb, i Word och tycker det är skönt att ha Scrivener som en åtskild kreativ oas. (Haha okej, förlåt för den nördiga liknelsen.)

En annan grej som jag gillar i Scrivener är ”corkboarden” som ser ut som en anslagstavla. Med hjälp av den får jag en snabb överblick över vad som händer i varje kapitel/scen i och med att man kan ha en kort beskrivning för varje del. Man kan ändra på storleken på ”lapparna” – så om man har mycket text i varje kapitelbeskrivning är det heller inte något problem.

Men min absoluta favoritegenskap måste vara att man kan skriva olika versioner i olika färg. Det här var något jag insåg först halvvägs in i redigeringsprocessen med ettan, men jag tycker det har varit otroligt intressant att följa med hur mycket texten förändras och omformas.

Massa olika färger som ni ser. Var otroligt praktiskt nu i sista vändan när jag visste att allt som är orange är nytt så jag koncentrerade mig extra mycket på de bitarna när jag gjorde sista korrläsningen.

Det här är kanske mer intressant för en nybörjare som jag. Jag har ju inte tidigare jobbat med en så här lång text och visste inte hur omfattande redigeringsfasen skulle bli. Nu har jag en sorts dokumentation av processen tack vare de olika färgerna. Jag kan tänka mig att någon kan bli störd på att ha en massa olika färger i dokumentet, men då kan man helt enkelt skippa den biten.

Och nej, det här inlägget är inte sponsorerat av Scrivener (haha, I wish), men tänkte att kanske nån annan kan ha nytta av det. Som sagt får man testa gratis i 30 dagar, så man behöver inte köpa grisen i säcken om man är lite nyfiken. Jag gillar programmet och tänker i alla fall aldrig mer skriva i Word, men utesluter inte andra eventuella skrivprogram.