En text blir sällan bättre av att pressas in i en viss teckenmängd men ibland är restriktioner så klart en del av leken. Till exempel när jag nu deltog i en novelltävling där novellen inte fick innehålla mer
Det är en så himla dubbel känsla det här med att göra något färdigt. Eller i det här fallet ”färdigt”. I dag hade jag bara några kapitel kvar av min snabbredigering av Nationen och hittade på tusen andra
Förra veckan hade jag den stora glädjen att testläsa Charlottes manus för del två i Idijärvitrilogin. Det är alltid spännande att få ta del av ny text och det är alltid en stor ära! Men det är inte riktigt
Hur känns det när du skrivit så länge men inte fått något betalt för det? Så här frågade min kompis nångång i början av året. Då hade det gått drygt tre år sedan jag började skriva skönlitterärt och
Den femtonde augusti och nu är min semester på riktigt över. Då riktigt i början av juni när jag funderade på hur jag skulle överleva uppbrottet och samtidigt passa på att njuta av sommaren visste jag att bara
I flyget till Köpenhamn lyssnade jag på en intervju med Pia Sundhage i podden Drivet. Var totalfängslad av Pias berättelse om sitt liv och hur hon började spela fotboll – bland annat fick hon kalla sig Pelle och spela
Tack för all pepp inför mitt moderatorsuppdrag i går. Minus en minimal brain freeze riktigt i början när jag inte kom på några ord på engelska så gick det hur bra som helst. Fick beröm av panelister, publik
Tidigare i veckan när jag bloggade om alla dessa böcker fick jag massvis med intressanta kommentarer och Yvonne skrev bland annat att hon kanske inte är så solidarisk i och med att hon inte läser/köper så mycket finlandssvensk
Gårdagens inlägg väckte mycket diskussion här på bloggen och en del på Facebook vilket gör mig glad, kommentarerna förgyller verkligen bloggen! Inser också att jag lät mer pessimistisk än jag avsett. Ja det finns många böcker och mycket
På lande har vi en enorm bokhylla. Fylld med både det ena och det andra. I går tömde vi hela hyllan och började gå igenom böckerna. Vad ska en liksom göra med en massa klassiker? De kan ju
Jag behöver inte jobba så himla länge med en text innan jag blir blind för den. Jag intalar mig själv att storyn funkar och kör på. Sen får jag kommentarer av nån som påpekar att det inte funkar.
Just nu sitter jag försjunken i mitt manus och laddar på med lager på lager. Det är nämligen så jag skriver (har jag kommit fram till). Mitt första utkast är ett skelett där de yttre skeendena finns uppräknade
