Förra veckan hade jag den stora glädjen att testläsa Charlottes manus för del två i Idijärvitrilogin. Det är alltid spännande att få ta del av ny text och det är alltid en stor ära! Men det är inte riktigt som att läsa en publicerad bok, speciellt om texten inte är så bearbetad gäller det att försöka se vad författaren vill säga. Vad vill hen?
Jag tycker det enklaste sättet är att försöka ställa frågor. Varför gör karaktär x så där? Varför händer det där? Ofta känns det som att jag inte kan tillföra så mycket men det att en kommer med ett nytt perspektiv tillför så otroligt mycket mer än en själv kan förstå.
Enligt Charlotte hade jag pekat på många grejer som hon anat eller vetat (känner så igen mig i det där!) och att jag också kommit med nya idéer som hon kan ha nytta av. Med mina kommentarer kan jag så frön i hennes tankar kring manuset och förhoppningsvis hjälpa vidare.
Att skriva är (för det mesta) ensamt. Det är svårt att skapa tillsammans och oftast vill en inte ens göra det. Men i något skede måste en släppa in andra i processen och då är testläsare guld värda. Anna skrev ett inlägg på Debutantbloggen där hon undrade om folk klarar sig utan skrivarvänner. Själv skulle jag i alla fall inte göra det.
Efter ungefär sjumiljoner vändor med den egna texten är det omöjligt att se den objektivt, oftast vet jag inte ens vad jag skrivit och då är kommentarer utifrån det bästa som finns. Det är ändå viktigt att själv avgöra vilka kommentarer som hjälper och vilka en inte anser vara lika relevanta. Det är ju ändå ens egen text.
Ja, att läsa andras texter är spännande, men det är också spännande att läsa sin egen text. Speciellt om en (läs: jag) inte läst den på flera månader som jag med Nationen (mitt andra manus).
Det var så himla kul att få hänga med Mikael, Astrid och Saga, jag märker att jag saknat dem. Stundvis var jag helt uppslukad av berättelsen och funderade hela tiden på vad som ska hända till näst, haha. Nu ska jag göra några små justeringar och sen tänkte jag skicka ut den till några testläsare – jag behöver input för att komma vidare.
Skrämmande, spännande men livsviktigt för att det ska bli bra. Utan andras kommentarer skulle jag fortfarande sitta och pilla på kommatecken i stället för att lyfta blicken och se berättelsen. Har du använt dig av testläsare eller själv testläst för någon?
Tack förresten för all kärlek och alla kommentarer på förra inlägget. Ni är bäst!
0
2 svar
Håller med! Att ha skrivarvänner är nog av stor betydelse. Man inser nog det först när man börjar skriva.
Ja så är det, fint att du också hittat skrivarkompisar! 🙂