Just nu sitter jag försjunken i mitt manus och laddar på med lager på lager. Det är nämligen så jag skriver (har jag kommit fram till). Mitt första utkast är ett skelett där de yttre skeendena finns uppräknade och kanske finns det nån liten beskrivning, men djupet får jag jobba in efteråt.
Jag tror alltid efter en vända att jag fixat tillräckligt med djup men när jag läser manuset nästa gång skriver jag MER!! ungefär med en halv sidas mellanrum och sen när jag går igenom manuset redigerar jag in mer känslor, beskrivning och tankar. Gräver mig djupare och djupare för varje gång för att eventuellt nå målet förr eller senare.
Det känns inte som världens smartaste sätt att skriva för att vara ärlig, men å andra sidan skriver jag råmanus rätt fort. Just nu sker redigeringen extremt långsamt men jag tänker att det är bra, att jag verkligen tänker till och att texten faktiskt blir bättre. Om den blir bättre känns svårare att avgöra. Men nåt händer i alla fall.
Hur brukar du skriva? Skelett eller rakt in på djupet från första början?
12 svar
Jag gör precis som du 🙂 Men med tiden känner jag att jag lär mig mer om vad som krävs och kanske får mer och mer på plats redan från början. Jag hoppas det i alla fall, då jag verkligen inte gillar att redigera 😉
Låter bra om en kan lära sig på vägen! Och skönt att höra att jag inte är den enda som jobbar så här. Redigering KAN vara kul, men det beror nog på hur många varv jag redan redigerat. 😀
Jag önskar tvärtom att jag kunde jobba så. Men jag skriver alltid en helhet med beskrivningar och allting redan från start. Sedan är ju texten långt ifrån bra eller klar för det. Men jag kan verkligen inte skelett-skriva :/
Intressant. Kanske jag ska se det som en fördel i stället då. 🙂 Brukar ha så bråttom att få ut texten att jag inte hinner med all utfyllnad och sen när jag redigerar första varvet vet jag aldrig hur djupt jag ska gräva.
Nej det tillkommer nog som du säger helt andra problem med detta sätt att skriva. Men det verkar så skönt att få koll på sin handling innan allt annat läggs på. Jag kan ju liksom sitta och gräva i att beskriva saker redan i första utkast och då tar det tid att få överblick över allting. Allt har sina för- och nackdelar 🙂
Så är det! Och bäst att skriva enligt den stil som funkar för en.
Jag skriver också som du, först skriver jag ner storyn och sedan fyller jag ut med beskrivningar, känslor, gestaltning och mycket mer.
Trodde nog jag var en ostrukturerad person som inte kunde skriva ordentligt men så roligt att se att vi var flera 😀
We are not alone! 😀 Men ja, faktiskt skönt att höra att jag inte är ensam. Lite ostrukturerat känns det onekligen, men en får väl bara kämpa vidare!
Samma process som du. Tycker dock det är svårt med djupet. För jag vill ju hitta en balans och hålla en lite mer ”lätt” ton/stil/ berättelse, samtidigt som det inte ska vara platt. Och sådant tänker jag att en utomstående, hyfsat läsvan person, borde kunna se. Till skillnad från mig som kan allt om t.ex. karaktärerna. Men jag tror att man kan lära sig detta. Du vet, övning ger färdighet 😉
Ja det är svårt att veta var gränsen går. För mig är ju allt självklart men det är det inte för läsaren. Ibland beskriver jag för mycket och ibland för lite. Otroligt svår balansgång. Och ja, vi får öva öva öva!
Det beror på vad det är. Mitt enda romanmanus (hittills), och mina blogginlägg, brukar jag skriva rakt upp och ner utan större planering. Om jag däremot ska skriva en artikel som bara får innehålla x antal ord, brukar jag planera en struktur.
Mm, olika sorters texter kräver olika metoder. Det känner jag också när jag jobbar!