En text blir sällan bättre av att pressas in i en viss teckenmängd men ibland är restriktioner så klart en del av leken. Till exempel när jag nu deltog i en novelltävling där novellen inte fick innehålla mer än tolvtusen tecken. Det är jättelite. Jättejättelite. Försök nu sen klämma in en konflikt, en spännande historia och ett snyggt slut på den teckenmängden. Snudd på omöjligt om ni frågar mig.
Men jag hade bestämt att jag skulle delta i romancenovelltävlingen och så fick det bli. Jag hade en bra idé (tycker fortfarande idén är bra) men det kändes som om jag hade behövt ungefär tvåhundra sidor för att få fram allt det jag ville säga och texten blev inte precis det bästa jag producerat.
Foto: Hannes Wolf / Unsplash.
Som tur är fick jag hjälp av min LittSkap-handledare som pekade på precis allt jag försökt ”gömma” i texten. När vi träffades sa jag knappast nåt annat än ”jag vet, jag veeet”. Men utan hennes skarpa blick och kommentarer skulle jag bara ha fortsatt gömma skräp i texten i stället för att försöka göra den så bra som möjligt.
Den blev ju nog bättre, men jag inser att jag verkligen behöver tid för att producera nåt bra. Det blir inte bra på första, andra eller ens tredje försöket. Jag måste redigera mig fram till historien, mening för mening.
Det kan vara en ganska tröttsam process men jag gillar den (om jag inte har en deadline och blir tvungen att panikredigera), men jag är säker på att jag ändå lärde mig nåt av arbetet med novellen. Bland annat att jag inte är så bra på det formatet, haha.
Men om tolvtusen tecken är omöjligt, så vad är då tusen? Vår hemuppgift inför nästa kursträff av Litterärt Skapande (som är redan nästa vecka!) var att skriva en text på maximalt tusen tecken med fokus på rytm och språk. Eeh. Det slutade med att jag skrev en dikt för jag visste inte annars hur jag skulle få till det. Om jag inte får mördande dålig kritik för mitt alster kan jag kanske publicera dikten här senare.
Fyrahundratusen tecken då? Eller okej 388 214 tecken. Så långt är Nationen just nu. Nästan sjuttiotusen (!) ord. Har aldrig skrivit något så långt och känner fortfarande att jag borde kötta ut mer (säkert stryka också) men för mitt inre ser jag hur texten bara växer och växer och växer. Hjälp! Det är redan nästan tjugotusen ord längre än Vad heter ångest på spanska? Hur lång ska den bli?
Hahaha. Älskar att Words spell check ville att jag ska ändra guliskillen till geléskålen. (För svenska läsare: gulis är förkortning av gulnäbb och syftar på en första års studerande.) Stycket är ur Nationen.
Men. Ingen historia är sig lik. Vissa historier berättar en på några meningar, vissa kräver hundratusen ord. Är bara så himla fascinerad av de här olika textmassorna. Massivt och mindre massivt.
En klassiker är ju noveller på sex ord. En av de mest kända måste vara Hemingways (eller vissa hävdar att det inte är hans, men ändå):
For sale: baby shoes, never worn.
En annan favorit är på finska och skriven av Arno Kotro:
Pyrki, pääsi, valmistui. Kaikki jäi kesken.
Fri översättning: Sökte studieplats, blev antagen, utexaminerades. Allt blev på hälft.
Ja det är sannerligen fascinerande med teckenmängder och ord men sist och slutligen handlar det ”bara” om att berätta en bra historia. Brukar du tänka på hur lång en roman är? Räknar du själv tecken/ord när du skriver?
P.S. Det här inlägget är drygt tretusen tecken, när vi nu talar om det.
0
6 svar
När jag var mellan 7 och 14 år skrev jag massor skönlitterärt och teatermanus. Sen dess har jag mest skrivit vetenskaplig text och bloggat. Men när jag läser din blogg så kliar det i fingrarna att skriva igen. Jag minns att det var så roligt! Jag läste en massa skrivböcker för barn och hade så himla roligt när jag hittade på egna historier. Hehe, kanske jag skall sätta mig ner vid datorn idag när sambon är ute, klicka ner "kandi.doc" och öppna ett nytt dokument. 🙂
Vad roligt om jag kan inspirera till skriv! Vill ändå inte uppmuntra till försummande av studier, hehe. Nånej, kan vara skönt att få skriva nåt annat mellan varven! 🙂
Jag måste räkna ord eller tecken ibland i jobbet, då jag ska skriva artiklar eller bokkapitel. Men det har aldrig fallit mig in att räkna ord i en roman… annat än i mitt eget NaNo-manuskript, förstås 🙂
Geléskålen, he he 🙂
Ja, jag tror en som läsare sällan funderar över hur många ord en roman är. Och egentligen är det ju helt irrelevant, storyn ska få styra! Men ibland kan det vara spännande med strikta restriktioner för att se vad som kommer ut av det. 🙂
Och ja, geléskålen. Håhå! 😀
Jag brukar alltid kolla sidantalet innan jag börjar läsa, mest som en kontrollgrej tror jag.. Vill ha grepp om vad det är jag tar mig an. Jag ser sällan en film utan att ha läst en sammanfattning av den innan heller, hehe.. När det gäller skrivandet sneglar jag också en del på ordräknaren. Jag tycker att det kan vara till hjälp för att tänka på upplägget, början mitt och slut. Om jag t ex har skrivit 20000 ord utan att de viktigaste personerna har introducerats, ska kanske en del av inledningen strykas.. 😊
Haha ja efter 20 000 ord vill en gärna ha kommit nånstans i storyn. 😀 Jag brukar också kolla hur långa böckerna är, just för att veta på ett ungefär.