Hallå hallå! Här har det varit tyst – det beror mest på att jag haft ett helt galet schema. Hela oktober och halva november har bara svischat förbi men nu börjar det lugna ner sig lite. Det finns
Den här sommaren har verkligen bjudit på det mesta. Efter förra sommaren, med ett avslutat långt förhållande och stukad vrist, var förväntningarna för den här sommaren höga. Kanske för höga? Det är ju ofta förväntningar som förstör det
För ett år sedan hängde jag som gäst hos Förlaget när de hade öppet hus under konstens natt. Då hade jag redan haft en del kontakt med dem, men inget var säkert gällande utgivning. Men jag minns att
Vilken fest! Vilken kväll! Vilka människor! Hela gårdagen kändes som en enda enorm kärleksbomb. Jag fick så många fina meddelanden, minst femhundra kramar, en massa bubbel, choklad, blommor och annat fint. Festens yngsta gäst Ebba hade matchat sin
Nu är dagen äntligen här – releasefest för min debutroman Vad heter ångest på spanska? När jag vaknade i morse kändes det som julafton och födelsedag på en och samma gång, så att säga att jag är lite ivrig
Guldgusti, guldgusti! Jag undrar om nån månad nånsin i framtiden kommer att toppa guldgusti 2017? Det är så mycket roligt och spännande som händer. I dag har jag till exempel signerat min roman för första gången. Hur stort? Den
För 1668 dagar (!) sedan började jag skriva Vad heter ångest på spanska? och i dag fick jag äntligen meddelandet om att boken hade kommit från tryckeriet till Förlaget. Jag satt en stund och visste inte riktigt vad
Den första augusti och många undrar säkert vart sommaren försvann. Själv är jag ett augustibarn och har således alltid tyckt om den här sensommarmånaden. De senaste åren har augusti också ofta bjudit på det bästa sommarvädret. Varmt men
I går satt min redaktör Amanda och jag på en högtidlig picknick. Först gav vi i samråd trycklov för boken, efter att en sista gång ha kollat att allt är rätt, och sedan skålade vi och åt ananas
”Jag har läst ditt manus med ett visst nöje.” Bland annat det stod i mitt första refuseringsbrev jag fick för 2,5 år sedan och jag kommer aldrig att glömma den formuleringen, kan den utantill. Och när jag fick
Lilla jag vid Macchu Picchu. För tio år sedan åkte jag iväg på min första längre resa långt bort. Då var jag nästan fyra veckor i Australien och hälsade på en kompis. Två år senare åkte jag ensam
