fbpx

Att få ett nej

”Jag har läst ditt manus med ett visst nöje.” Bland annat det stod i mitt första refuseringsbrev jag fick för 2,5 år sedan och jag kommer aldrig att glömma den formuleringen, kan den utantill. Och när jag fick den blev jag arg, besviken och ledsen.

I dag är jag glad över att det blev ett nej i februari 2015 och det är exakt det jag bloggar om i dagens inlägg på Debutantbloggen. Det svider när en får ett nej. En känner sig misslyckad och oduglig. Men att få ett nej i den stunden behöver inte betyda att det är ett nej för alltid.

Och vem går nu egentligen genom livet från ett positivt besked till nästa? Alla har väl fått ett nej på det ena eller det andra. Jobb, stipendieansökningar, killar/tjejer. Åtminstone jag har samlat på mig en ansenlig mängd nej på allt det där.

Vad är ditt senaste nej? Mitt är på ett jobb jag sökte och inte fick. Jobbet verkade jätteintressant, men jag tänker att det inte var meningen den här gången. Ofta tänker jag så, att universum nog har koll på mig och det jag vill ha just i stunden kanske inte ändå är rätt och därför får jag inte det. Nån annan som tänker lika?

0

8 svar

  1. Uff aj, hade också blivit ledsen och förnärmad. Det kan vara SÅ knäckande att "inte duga" (i.e. så som det känns då, alltså). Tror inte att jag hade kunnat se det då/själv, men såhär från ett rent outsiderperspektiv så blir jag nu ändå upplyft av att efter nejet följde kritik som var så konstruktiv! Vad hen skrev åt dig där är ju verkligen något som en skrivande människa kan ha jäkligt bra nytta av, känns nästan som att det är typ Nyckeln Till Gott Författarskap hen avslöjade där. 😀 Hade förställt mig att en refusering skulle vara i stil med ett kort och gott "tack men nej tack" utan vidareutveckling (sådär som Kulturfondens nobbningar, gaahhhhhhrhrghhghgh) och kanske är de så ibland från andra förlag, men det känns fint att se att det också finns de som hjälper en på traven, för att öka chanserna att de nästa gång kan tacka ja. Betryggande på nåt vis, och fint!

    1. Av svenska förlag har jag fått ett antal standardrefuseringar men de finlandssvenska har gett lite mer vilket jag verkligen uppskattat! Sen har det så klart funnits bitar som jag helt enkelt inte håller med, men på det stora hela har jag oftast förstått kritiken. Samma gäller med lektören som jag anlitat, hon har berömt texten men också kritiserat den på ett konstruktivt sätt och det är ju just tack vare allt det konstruktiva som jag utvecklats som författare. Därför extremt tacksam för dendär refuseringen 2,5 år sen. Jag var verkligen inte redo fastän jag trodde det.

  2. Mitt senaste nej:

    "The Programme Committee for Nordplus has on its meeting 30th May 2017 decided upon the grants for the contract period 2017-2018. Unfortunately your application was rejected." 🙁

    "The goals and objectives of the mobility programme were described. However, there were not enough information on the quality assurance, selection process, recognition of studies abroad (ECTS)."

    suck
    två års jobb
    bättre lycka nästa gång
    sku int ork

  3. Jag har inte ens fått ett "nej" på en jobbansökan, det vanligaste är att de helt enkelt inte svarar, att jag måste utgå från att jag inte fick det för det börjar bli flera månader sen ansökningstiden gick ut och inget svar. Men rent litterärt så var det för några år sen när jag hade skrivit en rysare och ville ge ut den via Enhörningens webzine. De tog inte emot den för att den hade för lite övernaturliga element. Men de var väldigt trevliga då de tackade nej och jag förstod också deras ståndpunkt. 🙂

    Jag har inte (ännu) skickat runt något manuskript så jag har inte hunnit bli refuserad ännu. 🙂 Men jag är helt beredd på att det kommer, inte tänker jag att jag skulle vara så underbar att varenda kotte skulle älska det. J.K Rowling blev visst refuserad hundratals gånger innan någon nappade på att ge ut den första Harry potter-boken. Så med det i bakhuvudet är jag beredd. Come on, förlag, do your worst! 😀

    1. Men urk, det värsta är att inte höra nåt alls! Fint ändå att webzinen förklarade varför texten inte funkade just för dem, det är ju ändå lite lättare att acceptera ett nej när en förstår varför. Och härlig inställning gentemot förlagen, heja du!!

  4. tycker det verkar svårt att dra en linje mellan vad som är kritik som passar till just det jag försöker förmedla vs vad som är hur någon annan tycker att en historia skulle berättas.

    som ex så tycker jag själv om böcker som är skrivna på ett visst sätt, i en viss ordning, en viss slags karaktärer, osv, och är precis i färd att börja skriva på en ny och, i mitt tycke iaf 🙂 intressant idé.
    det som håller mig tillbaka är att jag tror att ett förlag skulle tycka att den borde skrivas på ett annat sätt, annan slags karaktärer, egnskaper, etc… och det gör det svårt att ens börja även om jag själv gärna skulle både skriva och läsa den här berättelsen. men kanske ska man int skriva för förlaget utan för sig själv? hur resonerar ni andra?

    1. Hej ja, ibland kände jag också att en del kommentarer handlade om önskan att skriva en helt annan sorts text och då blir det ju fel från första början.

      Jag tycker absolut att en ska skriva för sig själv, men också lyssna till konstruktiv kritik från förlaget. De ändringar jag gjort efter kommentarer från förlaget är alltid sånt jag själv hållit med om. Det är ju ändå min text. Men utan kommentarer skulle texten vara mycket sämre.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

skriva

Vi har en litterär agent

Redan ifjol sa Anne att vi ska testa på att skicka deckaren till en litterär agent innan vi skickar till förlag. För ett par år sen hade jag kontakt med en svensk agent för min chicklit (den som

Läs mer »