fbpx

Skriv i rätt miljö

En händelse utspelar sig alltid någonstans. Det du skriver om händer i en viss miljö och den miljön är många gånger avgörande för hur berättelsen blir. Det är ganska stor skillnad om romanen utspelar sig i rymden, i Närpes eller Göteborg.

I mina båda romaner hittills har miljön haft stor betydelse – först Ecuador och så en ölluktande festlokal för studerande – men jag vill inte att miljön ska ta över. Alltså det ska inte vara sida upp och ner med miljöbeskrivningar. Däremot är miljön en viktig fond för händelserna.

Om jag läser en bok som innehåller superlånga beskrivningar av makalösa solnedgångar eller väldigt detaljerade beskrivningar av precis allt i inredningen börjar jag skumma. Helst ska miljön vara som en bikaraktär. Viktig för berättelsen, men inte stå i rampljuset.

Och: miljöbeskrivningarna ska ha ett syfte – varför vill jag att läsaren ska veta just detta om den här miljön? Varför just denna miljö över huvud taget?

Skrivövning: Skriv en scen som utspelar sig någon av miljöerna nedan.

Vilka tankar eller associationer väcker bilderna? Vilka röster är det som hörs? Vem handlar det om? Vad händer? Sätt en timer på 10 minuter och se vad som händer!

Man skriver och jobbar bättre i rätt miljö

En spegelblank sjö i solnedgången

Byt miljö och se vad som händer

Miljö är också ett effektivt sätt att ge ny energi till berättelsen. Om alla scener utspelar sig i ett kök, vad händer om huvudpersonerna är i mataffären? På en golfbana? En nattklubb? Hur ändras stämningen? Själv försöker jag placera mina scener i olika sorters miljöer för att ge dynamik till historien.

I Nationen flyttade jag till exempel en scen som utspelade sig en fredag eftermiddag på en bar till en simhall i stället. Hur blir diskussionen i bassängen? När man är naken i bastun? Dessutom ansåg vissa att det dracks alldeles för mycket i boken och då fick jag komma på något när de var nyktra i stället.

Motsatt effekt är att allt händer i en och samma miljö. Det blir klaustrofobiskt och kanske kusligt. Eller bara stillastående. Och det i sig kan vara mycket effektfullt. Men då ska man själv veta varför man valt att göra det så.

Personligen skulle jag aldrig få för mig att skriva en bok som utspelar sig på ett ställe jag inte har besökt, men det är så klart okej att göra så. Men för egen del så vill jag veta hur det känns att sticka tårna i sanden på en ecuadoriansk strand om jag ska skriva det i en roman. Därför tror jag att många gärna placerar sina romaner i bekanta miljöer – ifall man nu inte råkar skriva fantasy som utspelar sig i en helt egen värld. Då har miljön faktiskt en mycket stor betydelse för själva trovärdigheten och världsbygget.

Äh, det känns mest som att jag listar självklarheter här. Kanske jag inte tänker så aktivt på miljön medan jag skriver? Det liksom hänger automatiskt med? Ibland fördjupas miljön också i min redigering när jag får in viktiga detaljer om hur det ser ut och känns någonstans.

Hur tänker du kring miljöbeskrivningar? Lätt? Svårt? Älskar du svulstiga miljöbeskrivningar eller mer sparsmakade?

P.S. Jag tror också att miljön man själv skriver i kan vara viktig – ibland till och med avgörande för att det alls blir nåt skrivet, men det är ett helt annat inlägg för nån annan gång!

Det här inlägget var en del av SKRIVSOMMAR som Ellen och jag höll i under sommaren 2020.

0

5 svar

  1. Jag tänker att miljö sätter stämningar och gärna ska vara integrerad i handlingen… och om man tänker att boken har något "tema" kan det förstärkas av miljön. Jag är jäkligt dålig på sånt där, men kan se att en del jag skriver har underliggande ämnen som kan förstärkas, typ som att min roman handlar mycket om ensamhet och det förstärks av isoleringen i att den utspelar sig på en ö. Lustigt nog hade jag aldrig vistats i skärgårdsmiljö eller på öar i någon större omfattning när jag första gången skrev ett utkast till min bok, senare flyttade jag ju till Åland och då kände jag igen saker från mina egna miljöbeskrivningar. Men jag tror jag lagrar vissa miljöminnen väldigt starkt, så när jag skulle plocka fram den där känslan av att stå vid färjeläget och vänta på färjan för att lämna ön kunde jag typ komma ihåg någon färja på någon liten bilsemester i europa mellan två utflyktsmål när jag var tio, eller när jag skulle minnas blåsten och regnen kunde jag tänka på någon plats vid havet jag besökt för många år sedan, och så vidare. För mig var det alltid självklart att boken skulle vara på en ö, och hade jag behövt byta plats hade det blivit någon annan isolerad plats, typ en alptopp eller någonting. Alla mina karaktärer är helt formade av att det finns en begränsning, att de inte bara kan dra vart som helst, att deras tid tillsammans styrs av att de är på den här platsen. Platsen blir nästan som en karaktär i sig, den är så integrerad i stämningarna. Så tänker jag att en viktig miljö kan vara, utan att ha sida upp och sida ner av miljöbeskrivningar – att den liksom "gifter sig" (tevekocksuttryck for the win <3) med resten av boken, så att man aldrig ens tänker att det hade kunnat utspela sig någon annanstans.

    1. Åh men just så här. Miljön sätter gränser och stämning för det man skriver. Älskar att få läsa dina kommentarer på mina inlägg, det känns alltid som att du komprimerar och kompletterar det jag försökt säga! <3

  2. Hej!

    Jag blev inspirerad av din text och dina bilder och skrev två små berättelser till bilderna. Är absolut inget skrivproffs men varsågod i alla fall 🙂

    Vi sitter på en fullsatt uteservering mitt i centrala Helsingfors. Domkyrkan är som en stor och mäktig skugga i bakgrunden. Himlen är blå. Ljudnivån runtomkring oss är hög av prat och skratt. Hjärtat bankar. Där jag sitter mittemot dig. Alldeles nära men ändå en bit ifrån. Märker du hur nervös jag är? Vi har inte setts på över tre år. Registrerar du mitt nervösa fnitter som berättar hur viktig du fortfarande är för mig? Vi beställer in dricka. Jag vin och du öl. Vinet kommer att lugna mina nerver. Och efteråt tänker jag att jag inte minns någonting alls av den första timmen på grund av min nervositet och resten av kvällen är raderad på grund av vinet. Var det likadant för dig?

    Aftonrodnad

    Vi är ute vid havet en kväll i september. Dagarna är redan kortare, kvällarna kommer så mycket fortare. Jag andas in lugnet och den svala luften. Höjer blicken mot himlen. Den är rosalila och då jag sänker blicken igen ser jag hur hela himlen speglas i havet, inklusive fjädermolnen. Denna stund är magisk. Du är magisk. Tillsammans skapar vi magi. Vi behöver inte ens tala. Det är kemin som fört oss samman och det är den som får oss att bryta mot alla regler. Just i denna stund önskar jag att du var bara min och att jag var bara din. Min och din och ingen annans.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

Berlin

Jag mötte våren i Berlin

”Va, är du inte i Berlin?””Hur var Berlin?” Nu är det över en månad sedan jag kom hem från vårens resa till Sverige och Berlin. Den första tiden tillbaka i Helsingfors fick jag förvånade frågor av människor som

Läs mer »
företag & frilans

Kugge inleder sitt tionde verksamhetsår som företagare

I nio år har Michaela ”Kugge” von Kügelgen framgångsrikt drivit sitt företag. Efter sju år som Pinions kb heter företaget numera Kugge skriver AB. Ett namn som väl beskriver det von Kügelgen i första hand gör – skriver.

Läs mer »