Kan man skriva en roman utan ett synopsis?

För fem år sedan skickade jag manuset för Vad heter ångest på spanska? till en svensk lektör efter att jag tre månader tidigare hade blivit refuserad av det då enda stora finlandssvenska förlaget. Responsen som jag fick av Jenny var både upplyftande och något nedslående.

I korthet fick jag höra att jag är bra på att skriva men att jag inte har någon handling. Typ noll koll på allt vad dramaturgi heter.

I romanen hände en massa saker, men de var inte särskilt logiska för berättelsen, förde inte berättelsen framåt eller utvecklade Erika som karaktär. Hon liksom flöt runt där mellan en massa scener som nog på ett sätt hängde ihop, men inte bjöd på någon intressant dramaturgisk kurva.

Efter det har jag läst på om dramaturgi och försökt förstå hur man bygger en berättelse. Vad är beståndsdelarna i en (underhållande) roman?

Det är något vi människor egentligen har inuti oss. Det finns ju ett vanligt för att berätta en historia. Först kommer inledningen, sedan en vändpunkt, mitten, ett klimax eller en kris och så tar historien slut.

Så här har människan berättat historier sedan urminnes tider, men det betyder ändå inte att det är lätt att få dramaturgin att sitta när man skriver en roman.

I min debut fick jag alltså göra allt detta bakvänt. Jag hade beståndsdelar i romanen som måste korvas om för att dramaturgin skulle bli mer intressant. I Nationen hade jag en lite tydligare bild av hur man bygger en roman men det var ändå rätt svårt att få ihop det, kanske främst för att jag hade tre olika huvudkaraktärer som alla måste få ha sin egen dramaturgi samtidigt som boken som helhet måste ha en dramaturgi.

Min chicklit som jag jobbar med nu är egentligen den första romanen som jag faktiskt har försökt jobba med dramaturgi och synopsis mer målmedvetet. I det här fallet var det också enklare i och med att jag ända sedan jag fick idén visste hur det skulle sluta. Hur otroligt skönt är inte det? Jag vet liksom vart jag är på väg med texten.

Men vad är ett synopsis?

Ett synopsis är en kort sammanfattning av en roman (eller vilken berättelse som helst). Det kan vara 1–2 sidor, eller så kan det vara 10 sidor långt – helt beroende på hur detaljerad man själv vill vara.

I korthet handlar det alltså om att stolpa upp de viktigaste händelserna eller nyckelscenerna. Man kan till exempel ta hjälp av följande frågor:

• Vem eller vilka handlar berättelsen om? Hur ser de ut? Vad tycker de om? Vad finns i deras kylskåp?

• Vad vill din karaktär ha? Vad är hens högsta önskan? Vad motiverar hen att jobba för det?

• Hur ser livet ut just innan själva berättelsen börjar (status quo)? Till exempel Harry Potter som bor hos familjen Dursley och lever sitt tråkiga liv och inte har någon aning om att han är en trollkarl.

• Vad är den inledande händelsen som sätter allt i rullning? För Harry Potter är det informationen om att han ska börja på Hogwarts och flytta bort från Dursleys.

• Hur utvecklas händelserna? Vilka hinder stöter karaktären på under vägen? Hur reagerar hen på dem? Finns det någon antagonist?

• Kris eller klimax, alltså höjdpunkten av själva historien. Man kan också tänka att här har huvudkaraktären förlorat allt. ”All is lost.”

• Upplösning/avslutning. Trådarna knyts ihop och huvudkaraktären är inne i ett nytt status quo, nytt liv. Den här berättelsen är över.

Måste man ha ett synopsis?

Nej, det måste man inte. Jag hade det inte för mina två första romaner och det finns hur många författare som helst som alltid jobbar utan synopsis. Det beror också väldigt mycket vilken typ av roman man skriver (och vilken typ av människa/författare man är).

I genrelitteratur (som chicklit) kan det vara bra att ha ett synopsis för att berättelsen inte ska bli så rörig och för att det finns vissa förväntningar på hur en berättelse utformas. Men det är också helt upp till var och en.

Själv vill jag inte heller skriva ett för detaljerat synopsis, utan låta berättelsen dra åt det håll den vill. Jag vill liksom överraskas av min fantasi under skrivprocessen.

Men nu när jag har jobbat med min chicklit har jag märkt att faktiskt haft hjälp av att tänka ut händelserna på förhand. Det har så klart kommit till en massa scener som jag inte hade planerat, men de viktigaste händelserna är mer eller mindre de samma. Jag har en ram som jag förhåller mig till.

Hur ska man skriva ett synopsis?

För att bygga ett synopsis finns hundra olika modeller och vägar. Jag har läst en hel del böcker om detta och kan tycka att det är intressant, men det är också lätt att det går till överdrift om man ska tänka att vid 7 procent av boken ska det hända detta och vid 15 procent något annat osv.

Jag tycker absolut att man ska ta hjälp av färdiga modeller för att stolpa upp sin berättelse men jag tror också på att varje berättelse måste få leva och bli sin egen. För min egen del tänker jag på det här som sätt att hitta de viktigaste beståndsdelarna i min roman, sedan får den bli som den blir.

Men om man vill skriva ett synopsis kan man helt enkelt börja med att stolpa upp de viktigaste händelserna med hjälp av frågorna längre upp. Det finns också extremt noggranna uträkningar för vad som ska hända när (till exempel Blake Snyders beat sheet), men man kan också bara lista händelserna i ett Word-dokument eller i en Excel.

Det finns alltså ingen exakt modell för hur ett synopsis ser ut – och som sagt inget måste alls att ens skriva ett från första början. Men oberoende av om man skriver en handlingsdriven genreroman eller något mer litterärt tror jag att man som författare har mycket hjälp av att veta vart berättelsen är på väg. I alla fall på ett ungefär.

Men bevisligen går det att skriva romaner på en massa olika sätt. Det viktigaste är att man hittar rätt sätt för en själv.

Vad föredrar du? Synopsis eller bara skriva skriva skriva och se var det landar? Eller kanske något mittemellan?

Det här inlägget var en del av SKRIVSOMMAR som Ellen och jag höll i under sommaren 2020.