Det är lördag i dag och det kan hända att många tar taxi hem från krogen i kväll. Under skrivarkursen var en av uppgifterna att skriva om en taxiresa. Tror vi den här gången hade 20 minuter på oss, också den här gången publicerar jag en oredigerad text:
En taxiresa
Taxin kör ut från centrum i samma hastighet som illamåendet väller över mig. Jag minns inte längre till vilken förort vi är på väg till eller vad mannen bredvid mig heter. Jukka? Tommi? Mikko? Jag har pratat med så många, blivit bjuden på drinkar på löpande band.
Ur radion strömmar Samuli Edelmanns röst. Jag blundar men öppnar ögonen snabbt igen.
Inte spy, inte spy, inte spy, tänker jag.
Tommi, eller är det Mikko, lägger sin hand på mitt lår. Ler så att snussaften syns på tänderna. Min kjol har klättrat upp för låren, håret hänger kring ansiktet.
Utanför fönstret andas den januarikalla natten i sin ensamhet. Inne i taxin är vi tre, men jag vet inte vad någon annan heter. Berusningen är inte längre skön eller avslappnande. Bara bedövande. Jag känner hur en hand klättrar upp längs med låret och ändå känner jag inget.
Lutar pannan mot det kalla bilfönstret. Samuli Edelmann har bytts ut till ABBA. De glittriga poptonerna korrelerar inte med innehållet i bilen, inte med innehållet i min magsäck.
Chauffören trycker på gasen när vi kommer ut på Tusbyleden, det vrider sig i min mage. Handen mellan mina lår trevar högre och högre.
Jag sväljer, försöker hålla ner allt. Det börjar snöa och jag ber chauffören stanna.
”Vi är på motorvägen, jag kan inte stanna”, säger han.
”Du måste!”
Han kör in på vägrenen, jag öppnar dörren och tömmer mig. Det stänker på dörren. Jag torkar mig om munnen, ögonen tåras. Handen finns inte längre på mitt lår.
Jag ber chauffören köra mig till en annan adress, handen protesterar, chauffören svänger sig om.
”Kan ni nu perkele bestämma vart ni ska, jag vill hem och sova.”
”Det vill jag också”, säger jag.
****
En sådan historia den här gången. Tar igen gärna emot kommentarer.
0
4 svar
Jag tycker att det är en riktigt bra text! Jag känner verkligen med den stackars tjejen och får obehagliga flashbacks från min egen ungdom (även om jag nog aldrig hade med mig en namnlös man i taxin hem :P) Jättebra jobbat på ynka 20 minuter!
Tack Charlotte! Som tur är har du inte åkt hem med någon namnlös man, bättre så. 🙂
Jag har väl i princip aldrig gjort en skrivövning i hela mitt liv, men det slår mig som ganska imponerande att få i hop något så genomtänkt på en kvart. Antar att jag måste pröva någon gång. Tycker du att det är roligt? Jag får för mig att jag skulle bli helt galen över att tvingas skriva något som jag inte valt själv, för jag är både ganska bestämd och lite egensinnig och ibland lite argsint av mig. Men någon gång borde kanske vara den första ändå…
/Linda
Jag hade tänkt att jag skulle tycka att skrivövningar är fullständigt tjafs, men det visade sig vara rätt kul! Men jag tror inte det är så roligt om man gör det ensam vid skrivbordet, men på en skrivarkurs är det roligare. Det är också ett bra sätt att bara sparka igång sig själv. Gillade också att höra vad andra skrivit och hur lika/olika det kunde bli. Oftast väldigt olika!