fbpx

Väntan

Alltså den här väntan på svar efter inskickat manus – olidligt! Jag visste att det skulle ta tid (lång tid!) och första månaden gick bra för då var jag så upptagen med mitt nano-manus. Nu känner jag att det kliar i fingrarna, jag vill skriva eller redigera eller vad som helst. Så länge jag inte behöver vänta så himla länge till. Mia har skrivit om samma tema i sin ypperliga julkalender!
Vill så klart inte peta i det inskickade manuset, för det skulle ju vara helt lönlöst, och måste nog ta paus från Nano-manuset så att jag kan se på det med någorlunda fräscha ögon nästa år.

Men vad ska jag göra då? Jag har nu i alla fall lyssnat på Författarpodden och köpte just (eller alltså bad sambon att köpa) nyaste numret av tidningen Skriva till paddan. Jag har läst några nummer, inte varit så imponerad, men nu hörde jag att det kanske blivit bättre. Jag kan återkomma med recension senare.

Nu ska jag återgå till väntandet. Har hört om författare som fått vänta upp till åtta månader! Jag hoppas på snabbare besked men inser att jag måste bara vänta, vänta, vänta.

0

6 svar

  1. Ja urkigt värre att vänta. Dessutom brukar jag tänka på alla talesätt, ordspråk etc som finns om väntan och tid. Det är många som väntat före en själv också.

  2. Det måste ändå vara helt fantastiskt att äntligen ha skickat iväg ett manus! Vet ju inte hur länge du har skrivit på det, men det brukar inte vara gjort i en handvändning att skriva ihop ett manus. Har du skickat till flera förlag? Och får man fråga vilken typ av manus du har skrivit, det är alltid så spännande att höra om 🙂
    Förstår vad du menar med tidningen Skriva. Var inte alls imponerad när jag läste de första numren (och är kanske inte alltid så imponerad nu heller), men för mig är det är lite med tidningen Skriva som med tidningen Allt om trädgård: den är inte alls så bra som jag önskar att den skulle vara, men jag måste ju ändå ha en trädgårdstidning. Och nu när det äntligen finns en tidning om att skriva känns det som att jag nog inte kan vara utan den heller

    /Linda

    1. Ja, visst var det en fantastisk känsla. Jag hade jobbat ca 1,5 år med det, så det var en lättnad att få det iväg. Nu kliar det i fingrarna att börja peta i manuset, men ska vänta på svar! Skickade inte till så många förlag, här i Svenskfinland finns det egentligen bara ett etablerat, men testade lyckan på några svenska också. Jag har bloggat lite mer om manuset, du kan läsa det här: http://michaela.fi/2014/10/27/vad-heter-angest-pa-spanska/
      Bra liknelse med Skriva! Men tycker faktiskt det nyaste numret var bättre än tidigare, så kanske det hela tiden faktiskt blir bättre? Kan ju hoppas! 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

företag & frilans

Kugge inleder sitt tionde verksamhetsår som företagare

I nio år har Michaela ”Kugge” von Kügelgen framgångsrikt drivit sitt företag. Efter sju år som Pinions kb heter företaget numera Kugge skriver AB. Ett namn som väl beskriver det von Kügelgen i första hand gör – skriver.

Läs mer »
skriva

Det skrivna året 2023

Att summera det skrivna året är en kär tradition här på bloggen. Lika mycket som jag vill summera året för att du som läsare ska få ta del av vad som hänt vill jag skapa ett eget arkiv

Läs mer »