Efter flera år som företagare har jag lärt mig en massa – och också gjort ett och annat misstag.
Idag har jag mer eller mindre gjort min sista arbetsdag innan semestern. Innan jag kan ta 100 procent ledigt är det lite småsaker att fixa. Jag ska lämna in redovisningen för stipendiet jag fick från Kulturfonden för Sverige och Finland för vårens omgång av kursen
Att misslyckas eller begå ett misstag är ett tecken på att man försökt. Och gör man något för första gången kan det gott och väl hända att det inte blir helt rätt från start. Eller vad säger jag. Det mest sannolika är väl att man gör nåt fel på vägen.
För några timmar sedan avslutades Ellens och min första virtuella skrivhelg och herrejestas vad roligt det var. Tungt, men roligt!
I januari fyllde mitt företag officiellt fem år och i dag påminde Facebook mig om att jag för exakt fem år sedan fått in de första pengarna på firmans konto.
I dag var det dags för den avslutande mentorträffen i gruppmentoreringen vid Helsingfors universitet. Jag har alltså mentorerat tre studerande.
Bli mentor 2018–2019! Så löd ett ett mejl som skickades ut till alumner vid Helsingfors universitet för några veckor sedan. Jag läste på om hur mentoreringen fungerar och tyckte det lät intressant.
Jag jobbar hemifrån. Det har jag gjort nu i fem år. Ibland smiter jag så klart iväg till ett kafé eller jobbar hos nån kompis, men de allra flesta dagar befinner sig mitt kontor bara några meter ifrån min säng.
Jag har ett osunt bra självförtroende – för det mesta. En sak jag har extra bra självförtroende i är i min yrkesroll. Jag har varit min egen chef i över fem år och i tre år har jag drivit mitt eget företag.
Det senaste året kan ha varit ett av de sjukaste åren i mitt liv. Författardebut, massa nytt jobb, kärlekstrubbel och kärlek och ja – hela himla rumban.
Under min frågestund i november fick jag följande fråga av Nyfiken: Har du drabbats av jantelagen? Hur hanterar du det i så fall? Jag inser att jag glömde att svara på – förlåt!
