fbpx

Det skrivna året 2022

I dag är det exakt tio år sedan jag skrev de första orden på det som blev min debutroman. Jag var nyinflyttad i Berlin, satt i en internetlös lägenhet en grå januarikväll och hade tråkigt, men mest av allt tänkte jag att nu, nu är det dags att börja förverkliga den dröm jag burit med mig ända sedan jag var fem.

Därför känns det extra fint att just i dag blicka tillbaka på det skrivna året 2022 – mitt tionde år som författare. Om vi alltså ska räkna med att mitt författarskap började den där januarikvällen 2013.

Men hur blev 2022 då? Så här:

I januari skrev jag nästan 19 000 ord på min feelgood och hade ett handledarsamtal med min handledare Mia Franck via Författarskolan. Det var vår tredje handledarträff och första gången som Mia var riktigt ivrig. Hon inledde hela vår träff med att säga: ”Kugge är på hugge!”

I januari hade jag också mitt första möte med Elin från People & Stories. Jag hade skickat min e-bok till henne och vi diskuterade hur jag kan utveckla boken ytterligare. Efter vårt möte började jag fila på ett synopsis och skickade in det. Kort därefter fick jag beskedet att Elin vill ge ut boken, redan samma höst!

Dagen därpå blev min chicklit Allt jag (inte) ångrar refuserad av Förlaget. Så från en hög topp till en mycket djup dal. Jag har jobbat med den romanen i flera år, lagt ner hundratals timmar på den. Den har varit på turné hos ett antal förlag men blivit refuserad på alla håll och att få refuseringen av ”mitt förlag” kändes som den sista spiken i kistan. Hade det inte varit för Mia och hennes iver över mitt nya manus (och Författarskolans ständiga deadlines) kan det hända att jag inte hade skrivit något alls på lång tid.

I februari skrev jag kontraktet för Kickstarta ditt skrivande och hitta din skrivrutin och började arbeta med texten. Jag utgick från materialet i min e-bok som jag publicerade i maj 2021, men insåg ganska snabbt att jag ville skriva om det mesta och lägga till mycket. Jag skrev också 11 500 ord på feelgooden, fastän det kändes tungt att jobba med det skönlitterära efter refuseringen.

I mars fortsatte arbetet med Kickstarta ditt skrivande och med feelgooden. Jag skrev 9 000 ord feelgood och fick ett stipendium från Svenska Kulturfonden för redigering av manuset. Jag träffade Pia, som formgav skrivboken, för första gången för att prata om bokens utseende.

I april hade jag deadline för manuset till Kickstarta ditt skrivande. Jag gjorde flera av författarintervjuerna och fick ett layoutförslag av Pia – för att få veta hur många tecken artiklarna skulle vara. Vi hade ett första marknadsföringsmöte med Elin.

Jag började också bearbeta min feelgood – jag läste igenom allt jag hade skrivit dittills och gjorde en Exceltabell för att få koll på berättelsen och vad som händer när. I slutet av månaden skickade jag första halvan (32 000 ord) av manuset till min handledare.

I maj bearbetade jag skrivboken tillsammans med Elin, nu blev den mer eller mindre färdig! Jag gjorde också de sista författarintervjuerna för boken.

Arbetet med feelgooden ökade i fart när jag åkte till Stockholms skärgård för att få andas lite havsluft och researcha för berättelsen som utspelar sig på en fiktiv ö i just Stockholms skärgård. Jag bearbetade och redigerade manuset och skrev äntligen ett slut. Den sista maj skickade jag det ”färdiga” manuset till min handledare och ett gäng testläsare och skrev ett Instagraminlägg om hur länge det tar att skriva en roman.

I juni gick skrivboken till Pia för layout och jag lade i en ytterligare växel med feelgooden. Jag fick respons av både handledare och testläsare och visste vad jag behövde utveckla. Jag hade siktet inställt på en tävling med deadline den sista juni. Egentligen ville jag inte ens vinna tävlingen i fråga (förlaget som ordnade den lockade inte), men jag ville se hur manuset skulle klara sig. Dessutom ville jag ha en skarp deadline för när manuset skulle vara färdigt.

Jag kontaktade också ett förlag som läst min chicklit för ett par år sedan (och då gett mig en positiv refusering) och frågade om de ville läsa och det ville de. Den sista juni skickade jag in manuset till tävlingen och förlaget och andades ut.

I juli var jag mest ledig men jag korrläste layouten av Kickstarta ditt skrivande och skrev några rader på en barnbok. I början av månaden tog också Jennifer nya författarporträtt på mig.

I augusti gjorde Elin, Pia och jag de sista finslipningarna för skrivboken och den åkte till tryck! Vi startade också förhandsförsäljning av boken. Sista helgen i augusti var det dags för den avslutande träffen med Författarskolan och jag fick kommentarer på manuset av en kurskamrat och av handledarna.

I slutet av månaden blev det också klart att feelgooden inte hade gått vidare i tävlingen. (Något jag fick läsa om på förlagets Facebooksida.) Några dagar därefter kom en refusering av det svenska förlag som jag hade skickat manuset till. ”Vi tycker att ditt manus har många kvaliteter men tyvärr har vi ändå landat i att vi tackar nej denna gång.” Jag fick också ett utdrag ur ett lektörsutlåtande med fler orsaker till varför de inte tyckte att manuset höll.

I september kände jag mig rätt tillplattad som skönlitterär författare. Jag hade ingen lust att skriva och var ärligt talat rätt trött efter att ha skrivit så intensivt den första halvan av året.

Men september var inte bara skit! Kickstarta ditt skrivande kom flera veckor i förväg från tryckeriet och boken blev ännu finare än jag hade föreställt mig. Det betydde att den också hann med till bokmässan i Göteborg där Elin sålde slut alla de exemplar hon hade haft med sig till mässan, wow!

Och plötsligt var jag treboksförfattare?! Dessutom debuterande fackboksförfattare och fick skriva ett debutantporträtt för Boktugg.

I oktober åkte jag till Stockholm och Jönköping för att fira boken, först med ett bokmingel med cirka 15 vänner i Stockholm och sedan en releasefest med 30 deltagare i Jönköping. Jag gästade Vega Kulturkväll och fick prata om skrivrutin och bloggen Midgårdsormen.

I slutet av månaden var det Helsingfors bokmässa och jag pratade med författarna Karin Erlandsson och Maria Turtschaninoff (som båda är intervjuade i boken) om skrivande under ett samtal.

I början av oktober plockade jag upp spillrorna av mitt författarsjälvförtroende, limmade ihop dem och började titta på deckaren som blivit på hälft året innan. Jag läste igenom det jag hade skrivit och började skissa på ett synopsis, fördjupa karaktärerna osv.

Helsingfors bokmässa.

I november började jag skriva på deckaren igen och det var överraskande roligt. Jag gästade två poddar: Författaren i fokus och Babbelpodden. Jag åkte till Berlin för att skriva och det var underbart med ett miljöombyte. Och på något sätt också symboliskt att få återvända till platsen där allt hade börjat tio år tidigare.

Jag fick pryda första sidan i Österbottens tidning och vara med på ett helt uppslag i en intervju där Jessica Poikkijoki pratade om skrivande med mig. I slutet av månaden kom årets sista nummer av Tidningen Skriva där Kickstarta ditt skriva nämndes i ledaren och var med som vinst i en tävling!

I december skrev jag vidare på deckaren och spelade in två take over-avsnitt av Skrivarpodden tillsammans med Elin (lyssna på avsnitt 1 och avsnitt 2). De första recensionerna på skrivboken kom, bland annat i Österbottens tidning av Henrik Othman:

von Kügelgens vardagsråd är konstruktiva och vettiga, här finns mycket att hämta för den som inte förr tänkt på hur det ska gå till, men har lusten att skriva och en idé.

Och precis som von Kügelgen säger så är det viktigt att ösa på och skriva – ju mer man skriver desto bättre blir man på hantverket. Men som hon säger är det också viktigt att få sina texter kommenterade och kunna ta konstruktiv feedback. Det är så man lär sig.

Också Cecilia Alstermark på Kommunalarbetaren och bloggen Bläddrat läste Kickstarta ditt skrivande och gillade boken. Det här även kommit in några recensioner på Goodreads under hösten.

Något av det sista jag gjorde under året var att jag räddade 16 exemplar av min debutroman Vad heter ångest på spanska? från Förlagets lager i Borgå. Böckerna skulle nämligen annars ha blivit makulerade (alltså förstörda). Så på något sätt känns det som att cirkeln slutit sig. För tio år sedan började jag skriva, för fem år sedan debuterade jag och fem år efter det har min första roman nått den något sorgliga milstolpen makulering.


Under året jobbade jag 39 procent av min totala arbetstid med skrivande och det är jag stolt och glad över. Det är självklart svårt att bedöma sig själv, men det känns som att jag vuxit som författare. Jag har fått många viktiga lärdomar och insikter och jag har blivit en bättre författare. Om än kanske bara mikroskopiskt bättre, men ändå.

Jag är evigt tacksam för Författarskolan och särskilt Mias handledning. Lika tacksam är jag för de författarvänner som finns som mitt stöd, som peppar och hejar. Jag är också mycket stolt och glad över Kickstarta ditt skrivande – och att Elin ville och vågade satsa på mig och på boken.

Så trots refuseringar och vacklande självförtroende är jag nöjd med mitt tionde år som författare. Det blev inte alls som jag hade tänkt mig, men visst blev det ändå bra.

0

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

drömmar

Ett halvårsbokslut

Idag har jag mer eller mindre gjort min sista arbetsdag innan semestern. Innan jag kan ta 100 procent ledigt är det lite småsaker att fixa. Jag ska lämna in redovisningen för stipendiet jag fick från Kulturfonden för Sverige

Läs mer »
livet

Vad är en blogg utan ord?

Jag skulle vilja säga att det var med bloggen som allt började. Det är sanning med modifikation. Allt började mycket tidigare. Jag var blott fem år och drömde om att bli författare. Om att skriva historier. Om att

Läs mer »