”Det är så stressigt nu”

På sistone har jag börjat reagera på att en del influencers och andra som jag följer på sociala medier hela tiden poängterar hur trötta, upptagna eller stressade de är. Ibland känns det som om hälften av alla Insta stories handlar om hur omöjligt det varit att stiga upp på morgonen och hur sen kvällen blev. Om hur otroligt mycket arbete de har. Om hur mycket de ska hinna med, hur lite de hinner sova och om att de snart ska se till att vila upp sig. Men det verkar som att det där snart aldrig kommer.

Så här ser jargongen ofta ut och jag kan väl inte påstå att jag är helt oskyldig själv. Jag har de senaste veckorna också sagt att “det är mycket jobb nu” eller “jag känner mig nog lite stressad” men jag försöker vänja av mig från att säga sånt. För vi lever i ett samhälle där vi glorifierar arbete och stress. Är du liksom upptagen och stressad är du viktig. Eller så tror jag att många tänker omedvetet och det är så otroligt ohälsosamt. Ska vi verkligen gå runt och vara stressade de följande 30–40 åren? Det är ju inte klokt.

Fastän jag har svinmycket jobb just nu och fastän jag känner stressnivåerna stiga vet jag att känslan av stress inte gör något gott. Snarare tvärtom. Om jag stressar upp mig genom att tänka på hur mycket jobb jag har blir inget bättre. Absolut inget. I stället försöker jag tänka på att jag faktiskt bara kan göra en grej åt gången och att allt alltid löser sig. Jag behöver inte ge 150 procent i alla uppdrag, 80 procent är ofta mer än tillräckligt. Det räcker.

Så för att klara av arbetsbördan just nu faller jag tillbaka till mina rutiner och börjar med att börja. Sätter i gång. I går kände jag ångest för allt jag skulle behöva göra i dag, men jag jobbade undan det viktigaste och mest akuta på två timmar. TVÅ TIMMAR. Det är liksom ingenting – och det är värt att komma ihåg. Det mesta tar inte så lång tid du tror. Men allt tar garanterat längre om det tar två timmar att ens komma i gång. Och jag vet: det kräver övning att bli en som kommer i gång, men jag lovar att du mår bättre av det. Testa!

En bild från Stockholmsutställningen på Fotografiska. Älskar den här bilden och tänker att ungefär så här skulle ju ens arbetsmässiga tillvaro vara som allra lyxigast. På ett tak, med en trådtelefon och utan en plingande mejlbox. Kanske jag ska åka en tidsresa till 1950-talet? Klantig som jag är minns jag så klart inte vem som fotograferat bilden (en borde ju alltid fota det också).

VECKANS PLANER

Måndag:
Frukost på kontoret med min nyaste kontorskollega Jennifer! <3 Vi snackade om Friday Lab som vi båda går (men i olika grupper) och jag angstade över en grej som stör mig. Sedan redigerade jag klart två artiklar och skrev en tredje. På eftermiddagen ska jag ha ett möte på Utbildningsstyrelsen (UBS). På kvällen handboll – as usual. Plus att min yogautmaning fortsätter. Har alltså yogat varje dag sedan den 2 januari. Till och med i hytten under förra veckans kryssning. *klappar mig själv på axeln*

Tisdag:
Korra artikeln jag skrev i dag, ringa upp ett intervjuobjekt, jobba med UBS. På kvällen har vi Friday Lab-träff. Hoppas på en massa insikter och metoder att komma över mina problem (som jag mest hittat på för att undvika vissa grejer, så inget akut – ska kanske skriva om det här senare på bloggen).

Onsdag:
Jag ska göra en intervju för SLS, skriva ut artikeln och jobba med UBS. Blir säkert en del redigering av texter jag jobbat med tidigare i veckan. På kvällen har vi träff med vår Bloggisgrupp.

Torsdag:
UBS-jobb, översättning och artikelkorr. Combat på kvällen och sen mys med Markus som kommer hem från arbetsresa. Vi har setts otroligt lite i januari, så jag är jätteglad över att vi snart får hänga tre veckor tillsammans på resa! <3

Fredag:
Jobba klart allt ojobbat från veckan, kanske gå på afterwork på kontoret och sen bara ta det lugnt.

Lördag & söndag:
Under helgen har jag inga större planer än att jag på söndag ska åka till Pargas för att spela handboll. Men det går ju ungefär hela söndagen till en sån utflykt, hehe. Mest hoppas jag på att få ta det lugnt.

Hur ser dina planer ut för veckan? Och hur ofta brukar du vara den som säger att “det är så stressigt nu”? Kunde du försöka låta bli att säga det? Vad skulle det innebära i praktiken?