Vi människor gillar oftast tydliga och mätbara resultat. Vill vi ha något vill vi oftast ha det genast. Inte nästa vecka eller nästa månad eller i värsta fall nästa år. Ni kanske minns Agnes i filmen Fucking Åmål som säger “jag är hellre glad nu än om 25 år”. I avsnitt sju av podden Dumma människor pratar det exakt om det här – att de flesta nog vill ha grejer nu, inte sen. Vi är helt enkelt otåliga jävlar.
När det kommer till skrivandet är otålighet ungefär det värsta. För allt tar tid. Mycket mer tid än du någonsin kunde tro. De flesta som inte börjat skriva än eller inte skrivit så länge tänker kanske att det bara är att sätta sig ner, skriva ett bokmanus, skicka till förlag, bli antagen och tadaa publicerad!
Men ett av de bästa skrivråden är (i de allra flesta fall): vänta lite till med att skicka in ditt manus. Du tror att du är färdig, men du är inte färdig. Nu kanske du sitter där med ett typ färdigt manus och tänker men jag är ju färdig, vad vet Kugge om nåt?!
Så ifall du sitter lite trotsigt och tänker att du är färdig och kan skicka in till förlag tänkte jag komma med en liten lista du kan ha nytta av. En av de viktigaste insikterna är att en (nästan) aldrig är färdig när en tror det.
Foto: Elijah O’Donnell/Unsplash.
Här kommer fem tips till dig som tror att du är färdig med manus!
-
Låt manuset vila. Efter att du skrivit klart ett råmanus ska du låta texten vila. Försök låta bli att tänka på den och gör nåt annat. Gärna i några veckor eller en månad. Nästan så att du glömt vad du skrivit. Då kan du se på texten med någorlunda fräscha ögon.
-
Läs igenom. Fokusera på stora linjer. Funkar dramaturgin, knyter du ihop berättelsen på slutet, är det någon stor bit som saknas? Strunta i små skrivfel och grammatik, se till att berättelsen funkar som helhet.
-
Redigera. Släng sånt som är dåligt (eller spara i ett slaskdokument för säkerhets skull om det känns för skrämmande att radera helt). Fördjupa och skriva nya scener där det behövs. Gör texten så bra du kan.
-
Skicka till testläsare eller lektör. Att låta någon utomstående ta en titt på ditt manus kan vara det smartaste du gör. Men tänk noga på vem som får läsa – du vill ha konstruktiv kritik som hjälper dig vidare. Här kan du läsa lite mer om hur du kan hitta en testläsare/lektör! Ta till dig det du får höra om ditt manus och redigera enligt de kommentarer som känns mest relevanta för just dig.
-
Skicka till förlag. Har du låtit manuset vila? Har du redigerat? Har du låtit någon annan läsa? Grattis! Skicka ditt manus till förlag som ger ut böcker i den stil du skrivit, skåla med någon du tycker om och håll tummarna! I bästa fall blir du antagen, i värsta fall blir du refuserad och då gäller det att börja om från början.
Om någon i januari 2013, när jag började skriva det som blev Vad heter ångest på spanska?, hade berättat att romanen kommer ut 4,5 år senare finns det nog en chans att jag hade gett upp. Eller kanske jag inte hade gjort det, för att jag är envis och jag verkligen ville att det skulle bli en bok. Men ifall du inte är ett geni kommer det att ta tid. Lång tid. Att skriva är verkligen inget sprintlopp, utan ett himla jävla maraton i de allra flesta fall. Men har du någonsin hört om nån som klarat av ett maraton och tänkt “äh, det var nog inte värt det”? Nä, de allra flesta är nog lyckliga, nöjda och stolta över att de tog sig i mål.
Lycka till med ditt skrivande! Och berätta gärna vilken utmaning du kämpar med i ditt skrivande just nu så lovar jag heja på dig framåt.
1
6 svar
Bra grejjer 🙂 Jag jobbar med min första roman och siktar på att ha klart råmanus under våren och då blir det testläsare/lektör enligt planen. För det här ska bli min första bok som ges ut på förlag har jag menat 😀
Åh vad spännande! Ett stort lycka till med skrivandet!
Jag gillar marathonet. 🙂 Jag har än så länge bara älskat att skriva vidare på min berättelse, utveckla den och finna nya vinklar och händelser. Mitt manuskript har helt enkelt växt, känns det som!
Men jag kämpar främst emot alla nej-sägare, folk som försöker hålla mig tillbaka, antingen med välmenande kommentarer som inte hjälper ("Jaadu, det är ju nog svårt, så du får nog jobba vet du, och inte ens då är det säkert", sånt som man vet) eller direkt elaka kommentarer ("Det där är väl inte särskilt originellt?").
Och på en dålig dag, då det känns tungt och man orkar inte, så tenderar de kommentarerna att förgifta mitt sinne.
"Ja, de har nog rätt, det är en omöjlig uppgift och inget jag skriver blir någonsin bra."
Oftast brukar jag kunna undvika sådana kommentarer och bara fokusera på målet: Att skapa en bättre berättelse.
Men så finns det andra dagar då de kryper under huden och man tänker på att ge upp…
Men usch vilka neggiga människor. Varför finns det alltid folk som orkar hålla på så där? Jag säger: ge inte upp! För det är ju alldeles uppenbart att du älskar skrivandet och mår bra av att skriva. Och det ska ingen nånsin få ta ifrån dig!!
Mycket klokt! På två manus hittills, som jag fortfarande redigerar verkar jag kunna räkna någon sorts snittid på fem, sex år i nuläget. Fast då snackar jag förstås inte dagligt skrivande. Och många långa pauser där de legat till sig. Och att de fått vara med på ett par kurser också. Men jag hoppas verkligen inte att framtida manus ska ha den snittiden. 😀 Erfarenhet och mer skrivtid hoppas jag kommer få upp hastigheten. 😉
Tack Helena! Haha, min debutroman tog 4,5 år från första ord till publicerat manus. Nationen blir över 5 år, så att inte speciellt snabba processer här heller. Hoppas helt som du att det kanske ska gå liiiiite fortare i framtiden! 🙂