Under april antog jag utmaningen att skriva en dikt om dagen genom att delta i NaPoWriMo, alltså National Poetry Writing Month. Nu när april är slut tänkte jag göra en liten utvärdering av projektet. Lärde jag mig något och hur gick det?
För det första måste jag säga att det var otroligt svårt att klämma ur sig en dikt varje dag. Vissa dagar kändes det väldigt krystat men jag skrev faktiskt en dikt varje dag förutom en då jag helt enkelt glömde utmaningen i och med vårt blogathon med Jennifer, Malin och Corinne (som jag ska blogga mer om asap).
En vacker kväll i Budapest.
I början kändes det väldigt pretentiöst att posta dikter varje dag men i något skede tänkte jag inte så mycket på det utan tänkte mest att det är nu bara nåt jag gör. Det absolut roligaste var att det var så otroligt många som hörde av sig – det hade jag faktiskt inte väntat mig. Det var till och med några som hoppades att jag ska fortsätta. Kanske en dikt i veckan då? Men en varje dag är nog för mycket tror jag.
Fastän det vissa dagar kändes mer eller mindre hopplöst att skriva något så är jag ändå glad över att jag gjorde det här. För det mesta skrev jag dikterna på ungefär fem minuter, men jag försökte ändå få rytmen och språket att fungera så bra som möjligt. Dessutom blev det nästan som en dagbok i poesiform och det känns också ganska fint.
Nu funderar jag på vad jag borde göra med alla dikter. Kanske jag kunde publicera mina favoriter här på bloggen? Kommentera gärna eller tryck på hjärtat om du tycker det är en bra idé. Och du får jättegärna svara på min bloggenkät om du inte redan gjort det. Har redan fått massvis med intressanta och fina svar på enkäten, men säger så klart inte nej till fler. Och tack till dig som redan svarat! <3
0
