Senast när jag träffade min redaktör Amanda frågade hon när någon ”ny” senast läst manuset. Själv är jag ju blind som bara den för texten efter fyra år och nu har Amanda också läst så många gånger att ett nytt perspektiv behövdes.
Jag har använt mig av många testläsare, men ingen ny på länge. Så jag frågade en kompis som läser mycket, men inte hade läst Vad heter ångest på spanska? i nån av vändorna än, om hon skulle vilja läsa manuset. Hon sa jag och skickade just responsen.
Och det var så himla bra respons. Jättejättebra. Kolla nu:
Jag läste den på flyget! Det var så bra underhållning! Kan inte fatta att du skrivit den (inget illa mot dig men den känns så proffsig!). Gillade storyn och personerna och tyckte om miljöbeskrivningarna. Jag undrar inte alls om den blir en succé! Jag tycker redan det att jag sträckläste den på flyget säger allt.
Jag fick läsa det här flera gånger för att förstå. Hade jag inte suttit i mitt favoritvardagsrum (Tenho) hade jag hoppat upp ur soffan och tjutit av glädje. Jag får göra det här på bloggen i stället. IIihh!!! Kan inte vänta att alla ska få läsa den kommande succén! (Nej, jag förväntar mig inte att alla ska älska, men det känns mycket bättre nu.)
Till sist skrev kompisen ännu ”nu vill jag läsa mer av dig”. Vilken tur då att jag är igång och ivrig över Nationen. Åh, inget peppar lika bra som bra respons av folk en litar på. Glad fredag kära bloggläsare!
Imorse gjorde jag en intervju på Microsoft och blev glad när jag märkte att mitt läppstift matchade de fina sofforna, hehe!
