fbpx

Författarvecka!

Helgen kom och gick. I lördags promenerade jag med Lina, drack vin med Lina och gick sedan iväg på middag och kalas. Vi firade Mirjam som blivit klar med studierna och fått ett nytt jobb. Det var sjukt roligt men i går var jag extremt mör. Bilden nedan är också den enda publicerbara här på bloggen, vi hade gradubingo! (För svenskar: gradu är samma som D-uppsats.)

Men. Ny vecka, nya tag och den här veckan är det en äkta författarvecka för mig. I dag hade jag lunchdejt med min littskap-handledare. Vi pratade om mina tre texter som jag ska ha med i vår antologi för Litterärt skapande. Det var ett bra samtal och jag börjar äntligen känna att jag kan andas lite lugnare när det kommer till de texterna.

Alltså jag förstår inte varför, men uppenbarligen skriver jag mycket hellre tvåhundra sidor än tio. Nu har jag då i stället skrivit tre kortare texter, känner mig mycket mer bekväm med det riktigt korta formatet. Min längsta text är nu drygt 7000 tecken, som längst har den varit 17 000. Så över tiotusen tecken har fått ryka!

Ibland kan vi diskutera en menings existens i flera minuter. Ska den stå kvar, ska den strykas. I dag kom vi fram till att just den meningen fick stå kvar.

Ibland kan vi diskutera en menings existens i flera minuter. Ska den stå kvar, ska den strykas. I dag kom vi fram till att just den meningen fick stå kvar.

Men författarveckan då? I morgon fortsätter den med den omtalade fotograferingen. TACK för alla kommentarer här på bloggen och Instagram. Med sällan skådad iver kommenterades det kring val av läppstift och jag blev så himla glad för varje kommentar jag fick! Valet landade (nästan unisont) på det vinröda läppstiftet. Nu måste jag bara bestämma mig för vad jag ska ha på mig.

Och på torsdag ska jag sitta ner med min redaktör och snacka om Vad heter ångest på spanska? En kunde ju tro att texten så här efter fyra års arbete är så gott som klar, men det finns ännu vissa grejer jag vill slipa på och ser verkligen fram emot att få diskutera texten. Det är som om att texten blir lite mer verklig då. Dessutom är det lättare att se bristerna då det uppstår en dialog med någon, att harva på med text ensam gör en galen till slut.

Dessutom kan det hända att jag den här veckan ska få se några skisser på omslag, can’t wait! Hon som ska göra omslaget har läst manuset och gillade det, så det är i alla fall en bra utgångspunkt. Så en riktigt rolig och spännande vecka på gång.

Vad har du för planer? Ska du uträtta stordåd?

0

4 svar

  1. Låter som bästa sortens vecka. Skulle va så skönt att unna mig en 100% författarvecka nån gång. Det skulle va inspirerande att bara tänka på "boken" i en vecka, inte prestera annat alls.

    1. Ja "tyvärr" finns det ju annat jag också behöver göra, men lyckligtvis är det ganska lugn arbetsvecka så där annars. Men ja, jag skulle också behöva en vecka med Nationen. Men en sak åt gången tänker jag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

drömmar

Ett halvårsbokslut

Idag har jag mer eller mindre gjort min sista arbetsdag innan semestern. Innan jag kan ta 100 procent ledigt är det lite småsaker att fixa. Jag ska lämna in redovisningen för stipendiet jag fick från Kulturfonden för Sverige

Läs mer »
livet

Vad är en blogg utan ord?

Jag skulle vilja säga att det var med bloggen som allt började. Det är sanning med modifikation. Allt började mycket tidigare. Jag var blott fem år och drömde om att bli författare. Om att skriva historier. Om att

Läs mer »