En trilskande text

Jag är en relativt rationell människa. Åtminstone gillar jag saker som är logiska och att det finns en förklaring till allt. Jag vill gärna gå ner på en praktisk nivå och förstå varför nåt funkar på ett visst sätt.

Ja då borde jag kanske inte skriva.

Jag har ändå försökt bli klok på skrivet. Komma på ett system som funkar för mig, bara för att inse att det inte finns ett system. Ibland funkar en grej, ibland en annan.

Just nu håller jag på med mina texter till vår antologi med Litterärt skapande. Jag skrev utkastet till en text i september och sen dess har jag filat på den. Flyttat meningar, skrivit några till, raderat en hel massa. Men det har hela tiden funnits en känsla om att texten inte är helt rätt. Att något inte funkar.

Så efter min förra handledarträff bestämde jag att jag skulle skriva om texten helt och hållet. Inte se på den senaste versionen utan börjar med ett nytt dokument, blank sida.

Och det hjälpte. Texten är fortfarande inte perfekt, men den är mycket bättre. I dag har jag igen flyttat runt på ord, läst texten hundra gånger högt för mig själv, låtit datorns talsyntes läsa texten för mig. Det är då jag hör vad som inte funkar, vad som sticker ut.

I morgon måste jag skicka texten till min handledare. Jag hoppas bara att hon också tycker att texten blivit bättre. Annars vet jag ärligt talat inte vad jag ska göra med den.

Det sjuka är att min andra text som ska med i antologin – den skrev jag på tio minuter på mobilen. Texten bara ramlade över mig. Visst har jag putsat lite i den sen dess, men väldigt lite. Dessutom har jag fått otroligt fin respons på den av både handledare och kurskompisar.

Ja ja, ibland är det lätt och en träffar rätt, ibland är det svårt. Men text (och antologi!) ska det bli. Måste bara flytta runt på några ord först. Och dricka lite vin. Det är viktigt i den här delen av processen (som i alla andra).