fbpx

En spontandag

Det bästa med att resa ensam är att en inte behöver ta hänsyn till andra. Visst är det kul med sällskap också, men när jag är ensam kan jag bara bråka med mig själv om vad jag ska göra till näst. I går bestämde jag att jag vill besöka museet Malba, men märkte att nationalmuseet med klassisk konst hade fritt inträde så jag åkte först dit. Det var väl helt okej konst men inget speciellt. 

upload.jpg

På vägen från det ena museet till det andra passerade jag den här enorma blomman i metall. Den fungerar med hydraulik, till natten sluter blomman sig och på morgonen öppnas den igen. Rätt häftig!  

upload.jpg

Det moderna museet Malba var mycket mer i min smak. Snygg byggnad och mycket intressant att se. Inträdet var ca 6 euro, så inte speciellt dyrt. Nedan några konstverk jag gillade. 

upload.jpg

Frida Kahlo måste väl vara en urmoder till selfien? 

Frida Kahlo måste väl vara en urmoder till selfien? 

Ja visst är vi kvinnor i norr redo för revolution?? 

Ja visst är vi kvinnor i norr redo för revolution?? 

Efter Malba var jag rätt hungrig och tänkte jag skulle äta nåt i museets restaurang, men ingen verkade intresserad av mig så jag fortsatte vidare. Jag hade egentligen tänkt åka till stadsdelen Puerto Madero, men insåg att jag är riktigt nära den japanska trädgården så jag gick dit i stället. Eftersom jag var hungrig och måste äta gick jag till restaurangen där och år supergod men superdyr sushi. Var ändå så värt det!! 

Absurt dyrt, absurt gott! 

Absurt dyrt, absurt gott! 

Sedan promenerade jag en stund i parken och njöt av utsikten. Det var rätt mycket turister men inte för många. Tyvärr är det ingen speciell säsong här just nu, vore fint att se körsbärsblomningen som är här i juli. 

upload.jpg

upload.jpg

upload.jpg

Efter den japanska trädgården funderade jag igen på vad jag skulle göra och började gå mer eller mindre ”hemåt”. Vid ett gathörn snyltade jag på wifi av en restaurang och satte mig till slut på uteserveringen för ett glas vin med en bok. 

upload.jpg

När jag promenerade vidare hittade jag en glasskiosk och blev superglad. Verkar halvt omöjligt att få lösglass i den här stan! Också den här portionen var enorm och glassen sjuuukt god. Jag gick glatt vidare med min glass och råkade se en affär med fina klänningar, så jag spontanshoppade en klänning innan jag åkte ”hem” med buss.   

Efter en kort vilopaus promenerade jag några kvarter bort för att komma till hjärtat av San Telmo (stadsdelen jag alltså bor i). Jag valde helt på måfå ett ställe och gick in. Det visade de sig att de hade artesanöl så det blev så klart en öl. Beställde också en portion potatis och fick en enorm skål – och tur det, eftersom jag sen började prata med paret i bordet intill och nu ska jag träffa tjejen ikväll. Älskar att folk är så öppna och snälla här. 

Jaa-a, kan väl inte säga annat än att den här stan levererar. Snart ska jag masa upp mig ur sängen och upptäcka staden lite till. Och måste bara säga att jag slutat stressa för jobb och sånt som annars snurrar på i skallen, så semestern har redan gjort sitt!  

0

2 svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

drömmar

Ett halvårsbokslut

Idag har jag mer eller mindre gjort min sista arbetsdag innan semestern. Innan jag kan ta 100 procent ledigt är det lite småsaker att fixa. Jag ska lämna in redovisningen för stipendiet jag fick från Kulturfonden för Sverige

Läs mer »
livet

Vad är en blogg utan ord?

Jag skulle vilja säga att det var med bloggen som allt började. Det är sanning med modifikation. Allt började mycket tidigare. Jag var blott fem år och drömde om att bli författare. Om att skriva historier. Om att

Läs mer »