fbpx

Bara jag

Redan på Helsingfors-Vanda flygplats fick jag första gången säga ”nej nej, det är bara jag”. Den gången (och många andra gånger) har det handlat om antalet stolar och att jag bara behöver en. Andra gånger har det handlat om diverse biljettbokningar. Inte en enda gång har det känts tråkigt att svara att det bara är jag – det är ju det här jag är van vid. 

Bara jag. Gånger två. 

Bara jag. Gånger två. 

Jag har antagligen rest mer ensam än tillsammans med någon och trivs så himla bra med mitt eget sällskap. Jag får göra precis som jag vill, som att till exempel gå på tangoshow två kvällar i rad utan att behöva diskutera ekonomi med nån annan än mig själv. Klart att det ibland är skoj med sällskap, men inte heller det har det varit brist på under den här resan. Jag har haft en sån otrolig tur och träffat många underbara människor.

Dessutom har så gott som allt överträffat förväntningarna. Det enda som inte gick riktigt enligt plan var övernattningen i Colonia. Det ösregnade nästan hela tiden när jag var där så hann inte alls promenera runt så mycket jag ville men ingen större skada skedd. Fick ändå njuta av staden. 

Jag försöker nu på nåt sätt sammanfatta resan men känns som att det är otroligt svårt. Det har varit jättejättebra och känns som om jag varit borta en längre tid än drygt två veckor. Jag behövde verkligen den här resan och andningspausen. Bara jag. Och är nöjd och glad trots det. Eller kanske just därför.

Resans bästa sällskap: en god öl och jag själv. 

Resans bästa sällskap: en god öl och jag själv. 

Har förresten ungefär hundra historier kvar att berätta från resan. Orkar ni ännu läsa?  

0

14 svar

  1. Jaa! Klart vi orkar läsa! 😀 När jag reste ensam i ett halvt år i Asien blev jag förvånad över hur enkelt, skönt och KUL det är att resa ensam. Inte tråkigt alls som många kunde tro. Mer mer om resan nu!

    1. Okej okej, ska bli! Ser fram emot att få knacka fram historierna på ett tangentbordet i stället för på mobilen. Och ja att ensamresa är bra att uppleva tror jag! 🙂

    1. Yay kul att höra! Känns ju lite spammigt att hålla på så här, men skriver ju gärna mer om det finns folk som vill läsa!

  2. Jag uppskattar ocksa att resa ensam nu nar jag vagade ta steget att aka till Australien alldeles sjalv 🙂 Visst, jag gor helst inte t.ex. roadtrips pa egen hand for jag skulle inte vaga hyra bil och kora ivag alldeles sjalv. Men grejen ar ju att man far bestamma nar man tar till sallskap och nar man vill va for sig sjalv. Och istallet for att valja ressallskap man redan kanner sa lar man kanna nya manniskor pa vagen <3 Och fortsatt beratta bara! 🙂

    1. Ja jag skulle inte heller vilja hyra en bil ensam, men som tur är finns det bussar och andra sätt att ta sig fram. Njuuuut av Australien!

  3. Tack för kommentaren på min blogg. Svarar här också för säkerhetsskull. "Haha det var det verkligen! Till och med namnet matchar 🙂 Det är verkligen fint och det känns att det är av bra kvalité. Det finns i örhängen också :)" antligenvilse.se

    1. Yay, skoj! Och ja, valde att inte ha med datorn den här gången, men det mesta funkar ju rätt bra på mobilen, men jag skriver så klart hundra gånger snabbare med ett vanligt tangentbord. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

drömmar

Ett halvårsbokslut

Idag har jag mer eller mindre gjort min sista arbetsdag innan semestern. Innan jag kan ta 100 procent ledigt är det lite småsaker att fixa. Jag ska lämna in redovisningen för stipendiet jag fick från Kulturfonden för Sverige

Läs mer »
livet

Vad är en blogg utan ord?

Jag skulle vilja säga att det var med bloggen som allt började. Det är sanning med modifikation. Allt började mycket tidigare. Jag var blott fem år och drömde om att bli författare. Om att skriva historier. Om att

Läs mer »