Alltid finns det något att sakna, något att se fram emot

Två sista dagarna kvar i Argentina och paniken kryper i kroppen. Jag frågar mig om jag ska hinna med allt och nästa fråga är ”vad är allt?” – klara besked i huvudet alltså. Nåjo får väl bara göra som alla andra dagar: ta mig ut och se vart dagen leder. Innan det tänkte jag lista två grejer, sånt jag kommer att sakna och sånt jag ser fram emot.  

Jag kommer att sakna: 

• Solen, värmen och ljuset.  
• Det ständiga kaoset med mycket folk överallt, spänningen i om jag hittar rätt.  
• Allt gott vin.  
• Kullerstensgatorna i San Telmo, vackra växter som hänger här och där, gatukonsten.  
• Överraskande möten med nya människor som förvandlas till ens vänner.  
• Den mycket stressfria tillvaron.  
• Att bo i ett hundra år gammalt palats med högt i tak
• Promenader och upptäckter av nya ställen. Att aldrig veta hur dagen slutar. 
• Spanskan.  

Jag ser fram emot: 

• Att kunna gå på (en ren och fräsch) toa närsomhelst. 
• Iskallt kranvatten.  
• Rågbröd, sallad och soppa. 
• Att få bli en osynlig finländare bland andra finländare.  
• Vänner och familj.  
• En normal vardag med rutiner, jobb och skriv. 
• Att inte behöva känna mig sunkig på grund av svett hela tiden. 
• Träning!   
• Att få boka nästa resa till Sydamerika. 

Som slutsats kan vi väl dra att jag är lycklig både här och hemma. Att det alltid finns något att sakna, något att se fram emot och något att längta efter. Det är väl därför jag packar ryggsäcken om och om igen. För att jag inte kan låta bli. För att jag helt enkelt måste få något nytt att längta efter. För att det är så jag är.