fbpx

Potatis, takfest och asado

Allt började med en för stor portion potatis på torsdag kväll förra veckan. Det var nära att jag bara hade stannat i mitt airbnb-rum men tänkte att jag ändå ska ta mig nånstans med min Kindle för en öl. Jag valde stället helt på måfå och hade inte tänkt äta, men blev sen ändå sugen på nåt smått. En portion potatis kostade ca 4 euro så jag tänkte det blir bra.

upload.jpg

När portionen kommer till bordet inser jag att hade misskalkylerat mängden mat. Framför mig hade jag ungefär ett halvt kilo potatis. Paret i bordet intill tittade på min tallrik och skrattade och skakade lite på huvudet. Jag insåg direkt att jag aldrig i världen skulle klara av att äta allt så jag frågade dem om de ville smaka och det ville de. Sedan började vi snacka och bytte kontaktuppgifter.

upload.jpg

Nästa dag mötte jag upp Ailin för en öl och efter en stund joinade också Ari. Vi drack några öl och det var så uppenbart att vi hade mycket gemensamt – bland annat att vi gillade mat och så hade vi ganska liknande politiska åsikter. Det bara klickade som det gör med vissa personer. Ölstopen ledde till sjukt goda hamburgare som ledde till en takfest i en privat bar.

upload.jpg

När vi kom upp till takterrassen trodde jag knappt mina ögon. Det var så otroligt mysigt och fint och dessutom rätt billigt. Just en sån fest man som turist inte kan ramla in på utan att känna rätt människa. Det blev sent men det var så värt det.

Under kvällen blev jag bjuden hem till Ailin och Ari på middag följande dag. De bor ungefär 1,5 timme utanför centrum så de sa att jag kunde sova över hos dem så att jag inte behöver åka hem på natten. Så på lördag åkte jag lite trött och bakis hem till dem. De bor i Ailins föräldrars hus där Ari precis häll på att elda i grillen när jag kom. En stund senare låg det ungefär fyra kilo kött på grillen. Jag var mest glad över att få uppleva en äkta argentinsk asado. Det var jättegott och jag kände mig glad och hedrad för att de ville bjuda mig hem till sig.

upload.jpg

När en reser (speciellt när en reser ensam) vet en aldrig vem en kommer att träffa eller vad som kommer att hända, men ibland för slumpen samman människor som synkar direkt. Jag är så glad över att jag träffade Ari och Ailin och hoppas vi snart får träffas igen. Tyvärr är de i Chile när jag ska tillbaka till Buenos Aires, men jag är säker på att vi kommer att ses en annan gång.

0

4 svar

  1. Jag tänkte på det, du hade aldrig i tankarna att fortsätta till Santiago de Chile, när du ändå är ganska nära? Eller blev det för trång med tiden? Själv skulle jag gärna besöka Santiago. – Vau, argentinarna kan detta med att grilla! Kul att du fick vara med om en äkta Asado.

    1. Jag har varit i Santiago, så den här resan blev det inte av. Dessutom gillade jag mer Valparaíso som är vid kusten. Men känner att nästa resa behöver vara till Chile och/eller Bolivia. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

drömmar

Ett halvårsbokslut

Idag har jag mer eller mindre gjort min sista arbetsdag innan semestern. Innan jag kan ta 100 procent ledigt är det lite småsaker att fixa. Jag ska lämna in redovisningen för stipendiet jag fick från Kulturfonden för Sverige

Läs mer »
livet

Vad är en blogg utan ord?

Jag skulle vilja säga att det var med bloggen som allt började. Det är sanning med modifikation. Allt började mycket tidigare. Jag var blott fem år och drömde om att bli författare. Om att skriva historier. Om att

Läs mer »