Mina vänner är otroligt viktiga för mig, men nu för tiden känns det som om att jag får träffa dem alldeles för sällan. Det finns så mycket annat i våra liv i dag jämfört med hur det såg ut för tio år sedan och många av mina bästa vänner studerade tillsammans med mig – eller hade en flexibel tidtabell.
I dag är det jobb, familj och många andra grejer som håller oss upptagna och jag börjar så småningom inse att det inte längre går att hänga flera timmar varje dag med sina vänner fastän det skulle vara härligt. Många av mina vänner bor också i ett annat land än jag.
Den här skillnaden blev extra tydlig för mig när vi flyttade hem från Berlin. Innan det hade många av mina vänner fortfarande en relativt flexibel vardag och jag tycker att vi hängde mycket ihop. Men efter att jag flyttade tillbaka trodde jag en tid att folk inte längre hade intresse av att umgås, men förstod snabbt att det mest handlar om tid. Eller bristen på den då.
Takterrasshäng med två av mina härliga vänner Erik och Lisen i Berlin. Kuriosa: har samma skjorta på mig i dag!
Men tiden är inte alltid avgörande. Jag har också en hel del vänner jag träffar väldigt sällan men varje gång som vi träffas är det lika roligt. Ett exempel är Clara som jag träffade i tisdags i Stockholm. Vi hade inte setts på över ett halvt år, men babblade lätt iväg flera timmar som om det var bara någon vecka sen vi senast sågs.
Så småningom börjar jag också inse att jag inte behöver hänga varje dag eller vecka, eller ens månad med mina vänner för att veta att de fortfarande finns där för mig. Dessutom märker jag att jag inte själv heller orkar umgås riktigt lika intensivt som för 5–10 år sedan.
På tal om vänner och vänskap – vi ska riktigt snart och äta glass med Jan och Elisa och efter det ska jag träffa Lina. Alla bra typer som jag träffar alldeles för sällan men vet att uppskatta alla gemensamma stunder. Att hänga med vänner hör till det bästa jag vet.
Hur ser du på vänskap och hur viktigt är det för dig?
0
2 svar
För mig är vänskap också viktig. Med åren har det ändå mer och mer blivit så att vänskapen inte är beroende av att ses eller höras av ofta. Om man träffas en gång per år, eller vartannat år, känns det helt ok.
Men jag älskar verkligen sociala media (eller heter det ”medier” nuförtiden, det känns så konstigt för mig) – jag som gillar att skriva och att ha många ytliga kontakter hellre än få nära. Facebook är underbart. Jag har kontakt med så många personer i olika åldrar, från olika perioder av mitt liv. T.ex. en klasskamrat från gymnasietiden. Hon bor utomlands, och vi hade väl träffats en gång på en klassträff under alla år efter studenten, när vi fick kontakt via fb. Precis i rättan tid, liksom. När vi båda var vilsna i livet av olika anledningar, och verkligen behövde någon som förstod. Det var alldeles underbart.
Åh låter jättefint! Jag älskar att träffa nya människor och det känns som att kompiskretsen sväller lite för varje år, men det betyder inte att mina tidigare vänner inte skulle vara viktiga för mig också, umgänget bara ändras med åren. Det blir, precis som du skriver, mindre viktigt att ses hela tiden, men när man väl ses så blir det jätteroligt. 🙂