Ja, det är vad jag sysslar med. Så mycket att jag till och med måste skapa ett nytt ord – jag raderar och redigerar, alltså radigerar jag. Jag har hört nånstans att man ska stryka tio eller är det tjugo procent av sitt första utkast. Jag har nu strukit ungefär 25 procent av det allra första utkastet och antagligen får ännu mer ryka.
Fastän det känns tungt att döda alla mina älsklingar (alltså verkligen, vissa fantastiska meningar) inser jag att texten blir så mycket bättre nu. Jag hade verklig ångest inför den här redigeringsfasen med refuseringen färsk i tankarna. Jag har brottats med mig själv och min självkänsla. Tyckt att jag är värdelös och helt jävla dum i huvudet när jag tror att jag kan skriva. Samtidigt vet att jag min kamp inte går att jämföra med många andras som kämpat ännu längre än jag. Jag är ju bara i början. Men ändå har det känts motigt.
Nu när jag äntligen börjat radigera med hård hand börjar jag tro på allt igen. Att det kanske kan bli en bok, på ett eller annat sätt. Tänker mer och mer på egenutgivning, ser det som ett litet test. Vad tycker folk, kan det bli nåt av mitt skrivande på riktigt, läser nån, tycker nån om det jag skriver?
Därför har det varit helt otroligt värdefullt med alla fina kommentarer jag fått på min novell som jag publicerade igår, både på bloggen och via andra vägar. Det har hjälpt mig helt otroligt mycket! Ni som inte ännu hunnit läsa (eller kommentera) får gärna kommentera och ifrågasätta det jag skriver. Fastän det är härligt med beröm vet jag att det är den konstruktiva kritiken som tar mig vidare.
Glad fredag gott folk!
0
2 svar
Känner igen känslan. Alltså först botten och sen jävlaranamma jag gör om då. Själv skrev jag i och för sig nåt helt annat. Det refuserade ligger mer som inspiration till något jag kan göra.
Jag ser med spänning emot vad lektören säger. Kommer det en positiv kommentar kommer jag absolut att jobba vidare, men om hon tycker att det är en enda jävla katastrof kan det hända att jag glömmer det här första manuset (ajaj, vad bara tanken gör ont) och fortsätter med mitt andra manus. Har ju turen att ha ett färdigt råmanus att hoppa in i. Men spännande tider. Skönt också att få bekräftat att jag faktiskt inte är den enda som lider med skapandets våndor! 🙂