fbpx

Jag mötte våren i Berlin

”Va, är du inte i Berlin?”
”Hur var Berlin?”

Nu är det över en månad sedan jag kom hem från vårens resa till Sverige och Berlin. Den första tiden tillbaka i Helsingfors fick jag förvånade frågor av människor som trodde att jag ännu var kvar i min favoritstad.

Efter ett tag byttes frågorna ut till hur resan var. Då har jag mest stirrat dumt på personen som ställt frågan och tänkt ”vilken resa”?

Minnet är, åtminstone i mitt fall, färskvara. Om jag inte skriver ner tankarna direkt tenderar de att långsamt slinka undan, minne för minne, tills bara en känsla av att ha varit nånstans, gjort något, stannar kvar.

Men nu, nu, är det dags att plita ner tankar och fragmentariska minnen från min resa. Eftersom jag försöker undvika flyg blev det en hel del etapper och färdmedel. Så nu blir här lite gammaldags rapport. Jag åkte dit, gjorde det där och åkte sen vidare.

Måndag den 4 mars klev jag ombord Viking Lines M/S Gabriella i Helsingfors, följande morgon klev jag av i Stockholm.

Jag hade stämt träff med Lena trots min mycket knappa tid i staden. En dryg timme efter att jag steg ut på svensk mark skulle jag nämligen åka vidare till sydväst. Vi hann ändå med snack och häng med Lena, som förresten nyligen debuterat med boken Skriv för att nå fram (rekommenderar!).

Från Stockholm åkte jag vidare till Alingsås och två mysiga dygn hos Sandra. Vi åt och babblade mest. Och jag njöt av solen som förgyllde Alingsås gator och torg.

Under en promenad ramlade jag också in i en alldeles underbar bokaffär – Bok & Bord. Innan det var dags att vinka hejdå till Sverige hann jag också med att dricka bubbel i Göteborg med Alva, som var assistent när Jennifer och jag drev Let me create.

Det här är verkligen den bästa biten av resande för mig: Att få träffa människor jag samlat på mig under livets olika skeden. De flesta är såna att det känns som om ingen tid gått. Snacket flödar direkt. Och jag älskar det!

Från Kafé Magasinet hoppade jag på en blåvit spårvagn ut mot Göteborgs hamn för att kliva ombord resans andra färja – vars terminal inte var helt enkel att hitta som fotgängare. Jag irrade runt en stund innan jag hittade rätt.

Det var något av en slump att jag upptäckte Stena Lines linje från Göteborg till Kiel i norra Tyskland. Färjan i sig var inte särskilt speciell (förutom att buffén faktiskt var jättegod!), men det var skönt att få en natt på båten i stället för att åka tåg hela vägen till Berlin.

(Även om jag vet att tåg hela vägen så klart skulle vara det mest miljövänliga alternativet.)

Efter tågstrul: Äntligen framme

På fredag morgon i Kiel mötte jag en första motgång. Min planerade tågrutt från Kiel via Hamburg till Berlin var inställde på grund av tågstrejk i Tyskland. Ingen skugga på strejken men en lugn och mysig morgon i Kiel blev utbytt till osäkert om och när jag skulle anlända till Berlin.

Istället för frukost i Kiel blev det lunch i Hamburg där jag sen klev ombord ett proppfullt tåg. Mina vänner i Berlin tipsade mig om att kliva på i Hamburg Altona, en hållplats före Hauptbahnhof, för att se till att komma ombord. När vi väl körde in på järnvägsstationen visade det sig vara ett bra beslut. Länge stod vi stilla och en del människor måste stiga av, men jag fick som tur är sitta kvar.

Två timmar senare körde tåget äntligen in på Berlin Hauptbahnhof. Därifrån hoppade jag på en S-Bahn till mitt bokade hotellrum på Locke at East Side Gallery.

Efter att ha rest i flera dagar, även om jag gjorde ett litet stopp i Alingsås, var det ljuvligt att få komma fram till slutdestinationen. Och vilket rum?!

Aldrig har jag spenderat lika mycket på boende under en resa, men aldrig har jag heller haft det lika fint. Ett luftigt och stort rum med ett litet kök, en skön säng och det bästa: en balkong mot floden Spree! Tyvärr var vädret under resan inte riktigt tillräckligt varmt för att hänga där mer än enstaka gånger.

Mest njöt jag av utsikten mot floden. Spree är ett högst oimponerande vattendrag, men det är något med vatten som alltid lockar ögat.

Berlin = matupplevelser

Sedan började 16 dagar och nätter i min favoritstad. Mycket var sig likt, mycket (framförallt priserna) var inte som förr.

Det är något märkligt med att gå runt på gatorna i en stad man en gång bott i. Om man inte bott i staden på tio år är det inte så konstigt att saker har förändrats, ändå kändes det nästan som att Berlin 2024 förolämpar mig och mina minnen.

(Haha, var så god för livets mest egocentriska perspektiv på en storstad i världen.)

Men en sak har inte ändrats i Berlin, maten!

Det jag föll för i tiderna var Berlins otroliga restaurangutbud och det är minst lika bra, om inte bättre än för tio år sedan. Det är bara priserna som har fördubblats.

Underbart många favoriter fanns kvar, såsom Ali Baba, Café Datscha, matmarknaden (lördag) och loppisen (söndag) på Boxhagener Platz, Burgermeister, Markthalle Neun och kaféet Wahrhaft Nahrhaft.

Självklart besökte jag också många nya favoriter. Godast var pistagecroissanten från Neumanns, pizzan på Standard Serious Pizza, pistageglassen på Duo och vinet på Rocket Wine Berlin.

Escape room i Berlin

I reklamsamarbete med Escape Berlin

Lika mycket som jag åker till Berlin för maten så åker jag dit för Escape roomen! Jag tror jag har spelat närmare tio spel i Berlin och den här resan blev det två nya!

Det första spelet var Brandon Darkmoor på The Room där jag spelat några av mina bästa spel nånsin. Också Brandon Darkmoor var coolt, men det här spelet var mer som en immersiv teaterupplevelse än ett klassiskt escape room. Det var färre gåtor att lösa, men desto häftigare upplevelse. Min favorit från The Room är ändå Go West – så roligt och bra spel med DDR-tema!

Resans andra spel blev Mutprobe på Escape Berlin som också har en massa spel runtom i Tyskland. Det här spelet fick jag i gåva, tack Escape Berlin! Men den här gången gick det så att mitt spelsällskap var en aning för rädda att genomföra hela spelet.

Det heter ju Mutprobe – alltså prov på mod. Och spelmakarna hade inte sparat på mängden ”blod”, gråt och äckel.

Spelet var faktiskt skrämmande och obehagligt, men jag är väl så pass rationell att jag bara tänkte på det som ett spel. Tyvärr funkar inte mina vänners hjärnor så här och efter en halv timme bestämde vi oss för att avbryta.

Just då var jag så inne i spelet att jag knappt märkte hur rädda de var. Jag hade hittat skiftnyckeln jag har på bilden nedan och var nyfiken på att ta reda på var jag skulle använda den. Speciellt efter Brandon Darkmoor var jag pepp på att få lösa lite gåtor. Själv hade jag alltså gärna fortsatt spelet, men det var ett självklart val att avbryta när resten av gänget kände att det blev för obehagligt.

Så Mutprobe är kanske inget spel för svaga nerver. Mitt favoritspel hos Escape Berlin är Sherlock Holmes. Också lite spännande, men avsevärt mycket snällare!

Psst! Jag har bloggat om tidigare Escape room-upplevelser i Berlin om du blev sugen på att få fler tips!

Här är mina spelkompisar Minna och Emilie nöjda och glada – för att spelet är över! 😅

Skriva, träna, sova

Många åker till Berlin för att festa, själv var jag i sängen före midnatt varenda kväll.

Den här resan handlade om att få vila, skriva och ta hand om mig själv. Jag gymmade ett antal gånger på hotellets gym och besökte mitt favoritspa, Vabali Spa, hela två gånger. Första gången en torsdag och andra gången min sista söndag i staden.

Jag var helt klart inte den enda som ville gå på spa en regnig och kylig söndag – jag stod nämligen en timme (!) i kön. Jag skrattade för mig själv över att andra köar till de coolaste klubbarna och jag köar till ett … spa? Men väl inne var tiden i kön bortglömd och jag njöt av lugnet och värmen i basturna.

För den som inte besökt ett spa i Tyskland: De flesta span är nakenspan, så även Vabali. Så är du inte bekväm med att basta och bada naken med andra så ska du kanske gå på spa i ett annat land. Här har jag skrivit mer om konceptet nakenspa.

Resans främsta mål var ändå att skriva. Och visst skrev jag! Jag redigerade deckaren, skrev på ett nytt romanprojekt och jobbade med ytterligare ett projekt.

Inför resan hade jag hoppats på att det nya romanprojektet hade fortskridit mer (nu blev det väl typ 10 000 ord), men berättelsen började trilskas med mig (eller så räckte inte kapaciteten till) och just nu är det projektet på paus. Så fort jag har mer utrymme i hjärnan ska jag fortsätta, men just nu: paus.

Berlin är Berlin

De sista dagarna i Berlin var de svåraste. På ett sätt kände jag mig redo att lämna staden, på ett sätt ville jag inte åka hem.

Vädret var precis lika ombytligt som mitt humör. Ena stunden gassade solen för att kort därefter försvinna bakom regntunga moln. Jag påmindes också om hur tydligt människors olika förutsättningar framkommer i Tyskland.

På första tåget från Kiel till Hamburg var det en kille som bad om pengar för att betala sin tågresa, otaliga gånger var det någon på U-Bahnen som tiggde om pengar. Eftersom cash fortfarande delvis är king i Tyskland hade jag faktiskt mynt att dela ut. Ibland gav jag några slantar, ibland inte.

Orättvisorna är precis lika stora i Finland, men hemma blir jag inte påmind om det på samma sätt. Förutom varenda onsdag och fredag när jag ser kön till Hurstis matutdelning som ringlar sig runt kvarteret …

Jag vet inte ens vad jag försöker säga, och vad jag än säger kommer det att låta banalt.

Men visst är det något som skaver med att jag är så pass privilegierad att jag kan åka till min favoritstad ”för att jag har lust” och bo på ett fint nybyggt hotell ”för att jag vill” medan andra inte ens har råd med tågresan till grannstaden.

Som sagt: en grund analys utan några som helst svar eller förslag. Bara en tyst iakttagelse och en påminnelse om hur bra jag har det.

Berlin är och kommer alltid att vara en av mina favoritstäder men under den här resan kände jag för första gången att jag inte längre längtar efter att bo här en längre tid igen. Jag vet inte om det beror på mig eller på Berlin. Med något har förändrats.

Däremot kommer jag definitivt att åka tillbaka igen. För vännerna, släktingarna och alla de där bekanta gatorna som förändras samtidigt som så mycket består.

Kanske för att checka in med mig själv. Vem är jag nästa gång jag åker till Berlin?

4

2 svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

företag & frilans

Kugge inleder sitt tionde verksamhetsår som företagare

I nio år har Michaela ”Kugge” von Kügelgen framgångsrikt drivit sitt företag. Efter sju år som Pinions kb heter företaget numera Kugge skriver AB. Ett namn som väl beskriver det von Kügelgen i första hand gör – skriver.

Läs mer »
skriva

Det skrivna året 2023

Att summera det skrivna året är en kär tradition här på bloggen. Lika mycket som jag vill summera året för att du som läsare ska få ta del av vad som hänt vill jag skapa ett eget arkiv

Läs mer »