I kväll har jag varit till Helsingfors Arbis och lyssnat på Bea Uusma. För drygt ett år sedan läste jag hennes bok Expeditionen: Min kärlekshistoria som handlar om en polarexpedition i slutet av 1800-talet där allt gick snett. Bokens tema i sig är ju kanske inte det som får en att hoppa jämfota av glädje och förtjusning, men Bea Uusmas passion för ämnet är enastående och antagligen det som gjort boken så himla populär.
Anne Hietanen som intervjuade sa att Uusma säkert kunde ha skrivit en lika fascinerande bok om strumpbyxor om hon hade haft samma passion för ämnet som hon har för André-expeditionen. Det tror jag också, för det var så himla tydligt att det just är passionen som driver Uusma. Hon har nu hållit på i 17 (!!) år och hon sa att hon inte kommer att sluta så länge det känns kul.
Det mest fascinerande i hela processen (enligt mig) är ändå att det hela tiden dyker upp nya ledtrådar från expeditionen som alltså gjordes för över hundra år sen. Det hittas naglar i vantar och någon rödbrun vätska på insidan av en ylletröja. Bea Uusma talade om det som en gåta och ett evigt klur – vad är det egentligen som har hänt? När publiken fick ställa frågor frågade jag faktiskt om hon planerar att ge ut en uppdaterad version och hon sa att hon har funderat mycket på det.
Bea Uusma har verkligen gjort allt för att kunna fördjupa sig i expeditionen. Hon har utbildat sig till läkare (och först klarat av gymnasiet som kvällskurs). ”När man är läkare är det ingen som misstänker att man är galning.” Hon har sågat i revben och innan det förvarat ett revben hemma hos sig. ”Det finns ingen naturlig plats att förvara ett revben från André-expeditionen hemma hos sig. Jag flyttade runt på det och satt det till slut i mitt klädskåp. Jag tänkte att om jag dör nu kommer det att vara väldigt märkligt att någon hittar ett revben där.”
Mycket av hennes arbete har handlat om regelrätt research. Hon har nystat upp alla lösa trådar och gjort sitt allt för att hitta bevis som går att styrka. Hon påpekade att den tidigare forskningen begått flera misstag som hon ville rätta till. Men de stora upptäckterna har inte varit som man kunde tro. ”De gånger jag hittat riktiga bevis är det inte som på CSI, de riktiga bevisen sticker inte ut. Det kan vara ett papper bland andra papper.”
Hon sa så himla många bra saker och jag satt och antecknade så att pennan glödde. Här kommer några till citat av Bea Uusma:
”Att tvivla på sin egen förmåga gör att man blir bra, att skriva är en svajig process.”
”Det är makalöst vad man kan göra med ordet. Jag har en känsla som jag skriver ner, du läser det och känslan åker in i dig.”
”Jag hade ingen aning vad det skulle bli, jag har bara gjort det och det har varit skitkrångligt. Jag är glad att jag vågat gå in i något.”
Ååh, Bea Uusma! Blev så himla inspirerad av henne och kände samtidigt att jag gjort så rätt så rätt när jag valt att satsa på skrivandet. Det är min passion och det jag vill jobba med, fastän det ibland känns krångligt och tungt. Att få lyssna på Uusma var precis det jag behövde just nu, känns som om jag fått massvis med ny energi och kämpaanda. Mina manus ska bli böcker. Förr eller senare. Så är det bara.
0
19 svar
Vilka citat du plockat! 😍 låter som en intressant bok också
Ja du måste läsa den! Hon var en sann citatmaskin.
Ja, passion och intresse är nog det som tar en människa hur långt som helst 🙂 Härligt inlägg, blev inspirerad jag med!
Vad bra om jag kunde sprida känslan vidare. 🙂
Så fint! Bea Uusma är fenomenal. 💖
Ja vilken kvinna alltså!
Och framförallt så borde fler läsa bra skriven facklitteratur, just för dess litterära kvaliteter, oavsett vad ämnet är.
Kan du tipsa om andra bra fackböcker? Känner att jag inte har så bra koll, så tips vore toppen!
Jag hörde dock ett citat för ett tag sedan, minns inte varifrån det kom och Google var inte till någon hjälp, men det löd såhär: ”Passion will not take you anywhere, commitment will”. Och det ligger kanske något i det också. Med dina bokmanus och projekt, eget företag osv – så finns det dock ingen tvekan om att du har commitment 😉 Något som nog ofta går väldigt mycket hand i hand med passionen.
Ja det där är en bra poäng! Bara passion räcker inte om en inte tar nästa (och sen nästa och sen nästa) steg. Men jag lovar, både engagemang och passion finns hos mig. 😉
”Friskt vågat är hälften vunnet”. Ett klyschigt ordspråk, kanske, men jag tror att det stämmer. Passion, engagemang och att våga försöka! Sen, ett steg i taget – som du gör och har gjort!
Ja att våga är viktigt i kombination med passionen! Tack Yvonne!
”Att tvivla på sin egen förmåga gör att man blir bra”, JAA! Amen Bea! Så glad att få se den åsikten svart på vitt, för jag delar den ju. Kan bli så frustrerad på alla som bara ~*gör saker*~ och tänker att NU ÄR DET BRA från början till slut. Det är inte ens så att jag blir avundsjuk, utan liksom faktiskt störd på självgodheten, för neeeeeej det KUNDE vara bättre. Det kan antagligen alltid vara bättre och att inte inse det är att försämra ens verk, att beröva det på ansträngning och medvetenhet, tycker jag. Tror en dos självtvivel är hälsosamt i kreativa processer! Motsatsen vore ju hybris och hyj, det låter fruktansvärt.
Finns det verkligen folk som tycker att något är bra från början? Jestas! Tror också tvivlet är viktigt, då är en mer ödmjuk. Samtidigt är det också viktigt att tro på sig själv ibland, annars kommer en aldrig ”över tröskeln”.
Tack för sammanfattningen ☺️ och heja dej och ditt skrivande, du inspirerar också!!
Tack snälla Johanna. Blir alltid lika glad av dina peppande ord! Kram!
Åh, det där skulle jag verkligen ha velat lyssna på! 🙂
Ja det var underbart! Det ska komma upp på webben i morgon, kan försöka komma ihåg att lägga in en länk här i bloggen sen! 🙂
[…] veckan skrev jag om Bea Uusmas besök på Helsingfors Arbis. Jag vet att det var många som inte kunde komma till Arbis eller se det live […]