Reklamsamarbate med Escape Berlin
I augusti 2018 blev jag inbjuden till Escape Berlin för att spela Sherlock Holmes-spelet – ett spel jag verkligen tyckte om! Det spelet finns fortfarande i deras utbud och det kan jag varmt rekommendera.
Inför mitt nuvarande Berlinbesök blev jag inbjuden igen, så kul! Tillsammans med Minna och Martin, mina trogna Escape room-vänner, kom vi överens om att spela spelet Puppenspieler (Puppeteer på engelska). Sedan vi senast besökt Escape Berlin hade de flyttat till en ny adress, alldeles intill S-bahnstationen Landsberger Allee så läget är perfekt.
Inför spelet fick vi höra att tre barn försvunnit på ett mystiskt sätt och i det numera ödelagda huset som tillhört en marionettmästare skulle vi hitta ledtrådar om vad som egentligen hade hänt. Spelet hade en lite kuslig inramning och direkt vi klev in i det lilla huset fanns en hel del ruggiga detaljer att börja nysta i.
Eftersom vi är proffs på escape room klarade vi naturligtvis oss ut med runt tio minuter till godo. Det vi särskilt gillade i spelet var att det fanns en hel del ”annorlunda” lösningar, alltså det var inte bara traditionella lås – något som jag faktiskt tycker att har blivit allt mer sällsynt i escape rooms?
Spelet var riktigt bra, men av spelen hos Escape Berlin rekommenderar jag Sherlock-spelet. Sherlock funkar också för en större grupp, medan Puppenspieler var perfekt för en grupp på tre. Samma företag har också spel i andra tyska städer, bland annat Frankfurt och Dresden.
Tack än en gång för inbjudan!
På jakt efter en försvunnen skatt
Det första spelet gav naturligtvis mersmak och på lunchen efteråt bokade Martin nästa spel åt oss! Vi hade redan tidigare spelat Go West på The Room och lyckades knipa en av de sista lediga platserna följande veckas söndag till spelet The lost treasure. Eftersom Go West är ett av mina absoluta favoritspel (otroliga detaljer, otrolig DDR-stämning!) av de uppskattningsvis trettio spelen jag spelat var förväntningarna för The lost treasure höga.
Men The Room levererade igen!
Allt började med att vi träffade en lite förvirrad professor från Humboldt-universitetet, fick en väska med en ficklampa, en mapp med lite papper och anteckningsmaterial.
Sedan pressade vi in oss genom en trång gång (bara 36 cm djup!) och löste gåtor som öppnade luckor till ännu fler trånga gångar. Vi kröp (jag har blåmärken på smalbenet), pratade i walkie talkies och samarbetade som aldrig förr. Till slut stod alla stjärnor rätt och vi klarade oss ut.
Dessutom älskar jag den här bilden vi fick efteråt. Vilken genial idé att göra det som en filmplansch?!
En escape room-nörd
Jag kan alltså verkligen säga att Berlin levererat på escape room-fronten! Tycker också det är härligt att det blivit en så stor grej att nästan varje stad har escape rooms. Hittills har jag spelat i Finland, Sverige, Danmark, Estland, Tyskland och Argentina. Så gott som alla spel har en engelsk version av spelet, vilket betyder att man kan spela nästan var som helst (om man bara kan engelska).
Av alla spel jag spelat är det faktiskt bara ett fåtal som varit riktigt dåliga, de allra flesta spel har något speciellt eller roligt att bjuda på. Någon ny typ av gåta eller lösning som jag inte stött på förut och som kräver att man inte bara tänker på hur man tidigare löst gåtorna utan faktiskt blir tvungen att hitta en ny lösning.
Självklart blir man ”bättre” på att spela efter många spel, men inte ett enda spel har känts 100 procent självklart. Det säger väl något om hur fantastiskt roligt det är?!
Har du testat escape room? Vad har varit ditt favoritspel hittills?
Och du har väl inte missat mitt inlägg med fem tips för hur du kan bygga ett eget escape room?!
0
Ett svar