fbpx

Det skrivna året 2021

Det flesta år som jag har bloggat har jag haft en tradition av att sammanfatta det skrivna året. Lite likt min sammanfattning av företagsåret är den här sammanfattningen ett sätt att, främst för mig själv, synliggöra vad jag skrivit och när.

Sen när jag är gammal och gaggig kan jag läsa dessa sammanfattningar och minnas hur det var. Den senaste sammanfattningen är från 2019 och där hittar du också länkar till tidigare år.

Så hur blev det skrivna året 2021?

I januari började jag skriva på uppföljaren till min chicklit. Varje morgon steg jag upp vid sju och skrev morgonens första timme. Totalt blev det drygt 56 000 ord. Med tanke på att målet var 60 000 på två månader var det ju inte så dåligt, va?

Under januari deltog jag också i en skrivarkurs med Yrsa och Flora. En inspirerande helg där jag löste en del problem jag hade med manuset (ett manus som jag inte ens tänkt på sen dess, men det vi kan prata om en annan gång). I samma veva fick det manuset också ett arbetsnamn: Allt jag (inte) önskar.

I februari träffade jag min redaktör för att diskutera del ett, alltså Allt jag (inte) ångrar, vars öde fortfarande är lite osäkert.

Nånstans här, under årets första månader, började jag jobba med det som blev Kickstarta ditt skrivande & kom i mål med ditt manus. Livets snabbaste skrivprocess om vi tänker på hur raskt det gick från idé till slutresultat. I början var det tänkt att jag bara skulle skapa arbetsblad som deltagarna i min kurs Kickstarta ditt skrivande skulle använda sig av, men idén växte snabbt till att bli mycket mer än så.

I mars redigerade jag Allt jag (inte) ångrar efter redaktörens kommentarer men manuset föll sedan lite i skymundan. Samtidigt skrev jag febrilt på texter för skrivboken och gjorde mina första intervjuer för den, med Maria Turtschaninoff och Anna Jakobsson Lund. I mars deltog åtta underbara typer i min första egna skrivarkurs och jag fick nej på stipendieansökningar från Kulturfonden.

I april fortsatte det intensiva arbetet med skrivboken och jag intervjuade Kjell Westö och Sandra Beijer. Just nu minns jag det som att jag hela tiden jobbade med skrivboken, och det gjorde jag kanske också. Inte minst för att jag bestämde mig för att ge ut den i maj!

I april fick jag också årets första (och största!) stipendiebesked: 7 500 euro från Centret för konstfrämjande. 

I maj skrev jag två kapitel i den feelgoodroman jag jobbat med under hösten. Idén fick jag efter att ha sett en annons om ett vandrarhem som letade efter föreståndare. I maj släppte jag också skrivboken och årets andra kurs (med nitton (!) deltagare) satte igång.

I juni och juli skrev jag nästan inget alls. I stället fokuserade jag Sommarskriv med Kugge och annat jobb som måste göras. Och på att ha semester!

I augusti inledde jag (med pompa och ståt) kreativa förmiddagar. Alltså inget frilansjobb förrän tidigast vid 11 och gärna läsa bok varje dag och gå på museum minst en gång i veckan. Det gick bra de första veckorna men sen hände hösten … Men i augusti skrev jag i alla fall 21 500 ord på min feelgood! Då startade också årets tredje kurs. 

I början av månaden skickade jag en ansökan till Författarskolan och den 29:e augusti kom beskedet att jag blivit antagen!

I september jobbade jag med Allt jag (inte) ångrar igen. Redigeringsvarv 7357 kände det som. Och månaden därpå skickade jag manuset på nytt till min redaktör.

I september fick jag också äntligen fira Nationen med fest! Och åka till Terjärv för att hålla live-kurs för ett härligt litet gäng.

Från en försenad releasefest på grund av pandemin

Jag, Kugge, som firar med shots

I oktober åkte jag en vecka iväg för att skriva på Kansjerf i Bromarv. Tyvärr var huvudet inte helt med och veckan var inte riktigt så produktiv som jag hade hoppats på, men jag läste igenom början på min feelgood (och gillade) och skissade på min deckaridé. Direkt från herrgårdsveckan åkte jag för första kurshelgen under Författarskolan.

I november gjorde jag galenskaper när jag skrev 35 000 ord på min deckare – tillsammans med Ellen och deltagarna på NaNoWriMo-kursen. Gav upp den sista veckan och har knappt tänkt på manuset sedan dess. Under november och december hade jag också tre onlinekursträffar med Föregångarna i Vasa.

I november hade jag mitt första textsamtal med Mia Franck, min handledare på författarskolan, och fick massvis med pepp och idéer för att jobba vidare med Den första sommaren (min feelgood).

I december var det dags för andra kurshelgen (och andra textsamtalet) inom ramarna för Författarskolan. Jag skrapade ihop ynka 5000 ord men har tänkt desto mer på vem och vilken plats jag skriver om. Plus fått massvis med pepp av Mia. Kopiostostipendiet på 4 000 euro från Författareföreningen var en jättefin julklapp för att inte tala om hur glad jag blev när jag igår fick veta att jag fått 2 000 euro från Nygréns stiftelse – tack!

Utöver detta då?

Året har också präglats av regelbundet oregelbundna författarpromenader med Charlotte. Ungefär en timme då vi avhandlar allt som har med skrivande och författarskap att göra. En fantastisk ventil och inspirationskälla.

En annan viktig sak har varit mitt nya skrivsätt. Dels att skriva på morgonen, men också att börja varje skrivpass med att läsa och fylla på det jag skrev dagen innan. Sättet har funkat jättebra för mig och är något jag definitivt ska fortsätta med nästa år. 

På det stora hela alltså ett mycket bra skrivår, men ett år som ändå har lämnat en något besk eftersmak.

Eller kanske det är det klassiska duktiga flicka-syndromet som knackar på? Jag har ju gått omkring och haft dåligt samvete för att jag inte skrivit mer – eller snarare att jag inte tagit mer kreativ tid för mig själv. Men när jag nu radat upp allt jag gjort i skrivväg i år inser jag att skrivandet funnits med varje månad, och nästan varje vecka, av året.

Jag menar, jag har ändå skrivit 130 000 nya ord, skrivit och lanserat en skrivbok, lett sex skrivarkurser, sökt och blivit antagen till Författarskolan och fått tre stipendier för mitt skrivande.

Så kanske jag helt enkelt ska avsluta det skrivna året med att vara stolt över det jag åstadkommit och fokusera på att införa ännu mer kreativitet och skrivtid under 2022?

Hur var ditt skrivår?

Vill du också blicka tillbaka på det skrivna året men vet inte riktigt hur du skulle sammanfatta årets skrivande? Dessa frågor skickade jag med i mitt inspirationsbrev förra veckan:

✎ Vilka skrivprojekt har du jobbat med i år? Hur har det gått med dem?

✎ Har du gått några kurser eller deltagit i någon skrivutmaning?

✎ Vad kan du vara stolt över gällande ditt skrivande i år?

✎ Vilket är ditt bästa skrivminne från i år?

✎ Hur vill du utvecklas i ditt skrivande under 2022?

Jag föreslår att du kokar en kopp kaffe eller te och svarar på frågorna i lugn och ro. De kan kännas triviala men det kan vara väldigt fint att svart på vitt få se hur skrivåret varit. Och inte minst ska du vara stolt över varje ord du plitat ner i år.

Vill du dela med dig av höjdpunkter från det skrivna året blir jag jätteglad av att läsa kommentarer här!

Och ännu en grej: Om du inte skrivit så mycket i år som du hade tänkt dig ska du inte vara arg eller besviken på dig själv. Ibland blir det så, men lyckligtvis glider ett nytt år in i våra liv om bara ett par dagar. Du kan alltid börja om.

Kanske är det nu som du äntligen börjar ta ditt skrivande på allvar?

0

2 svar

  1. Tack för de här frågorna, Kugge! Har tillämpat dem på mitt skrivande precis och kände att de gav mig bra perspektiv på förra året och en bra språngbräda in i årets skrivande. Det var också himla roligt att läsa igenom dina tankar om ditt skrivår 2021! Är himla imponerad över mängden du har producerat och över att du vågar köra på med det som känns roligt för stunden. Heja!

    1. Så ite så Malin. Härligt att du fick perspektiv! Tänk såna insikter man kan få av en liten tillbakablick?

      Och tack. Jag är ju lite av en maskin + jävligt envis så det där producerandet går ofta relativt lätt. Inte för att det alltid är lätt eller att jag aldrig tvivlar på mig själv, men jag kanske inte låter tvivlet ta över alltför mycket? Kram!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

drömmar

Ett halvårsbokslut

Idag har jag mer eller mindre gjort min sista arbetsdag innan semestern. Innan jag kan ta 100 procent ledigt är det lite småsaker att fixa. Jag ska lämna in redovisningen för stipendiet jag fick från Kulturfonden för Sverige

Läs mer »
livet

Vad är en blogg utan ord?

Jag skulle vilja säga att det var med bloggen som allt började. Det är sanning med modifikation. Allt började mycket tidigare. Jag var blott fem år och drömde om att bli författare. Om att skriva historier. Om att

Läs mer »