Nationen har gått i tryck!

Jag undrar om jag riktigt ens förstått det än men nu har Nationen gått i tryck! Medan jag njöt av vintern i Norrland har min redaktör Amanda kämpat med de sista korret och allt annat som ska fixas. Flera personer på Förlaget har läst omslag och baksidestext så att det plötsligt inte står Natoinen eller Michala von Kügelgen eller nåt annat tokigt. Men flera par ögon har läst, manuset är korrekturläst och alla små korrfel fixade.

Nu blir det liksom bok!

Eller nu och nu, allt är ju relativt. Boken ska komma från tryckeriet inom fyra veckor och sen får jag äntligen hålla den i handen. Den här berättelsen har funnits med mig i typ sex (!!) år så det är nästan overkligt att boken snart finns. Nu kan jag inte längre peta i något, det går inte längre att stryka en karaktär eller ändra texten. Boken är färdig. Färdig!

Därför tänkte jag att vi ska ta en titt på hela omslaget med baksida och allt. Jag blev så otroligt nöjd med helheten och det lite punschgula. Och jag älskar den stora texten: “På dansgolvet trängs Astrid, Saga och Mikael.” Tycker också det är kul att ha med citat från recensioner på debuten. Bra ändå att vi valde fina recensioner, inte sågningarna. Nanó Wallenius som gjort omslaget (och också inlaga) har gjort ett så otroligt bra jobb och jag är så himla nöjd med slutresultatet. Ifall alla tycker att boken är skräp så är den i alla fall snygg! Dessutom är det jag med den gula halaren på baksidan, lite kul va?!

När min debutbok hade gått i tryck kändes det först overkligt men jag var så klart jätteglad. Sen kom något som jag kallar för förlossningsdepression. Det är ändå sjukt att släppa nåt ifrån sig som funnits med så så länge. Jag undrar hur det ska gå den här gången och om de där jobbiga känslorna dyker upp också nu? Samtidigt som jag vet att jag kommer att vara så glad så glad på releasefesten och ivrig över allt kul och överraskande som förhoppningsvis kommer att ske som en följd av att Nationen blir utgiven, så vet jag att det också finns det där jobbiga där.

Bland annat så här skrev jag ett år efter debuten: “Att debutera var verkligen den bästa av tider, men också den värsta av tider. Ändå skulle jag inte byta bort en sekund. Men kanske jag försöker säga att saker och ting inte alltid behöver vara antingen eller. Något kan vara alldeles underbart och samtidigt så otroligt skrämmande.”

Mitt yrke är att skriva och texter av mig publiceras varje vecka, det är inte så märkvärdigt. Men plötsligt så blir det märkvärdigt, för det är ju en bok. En bok jag jobbat med länge, slitit och ändrat tillsammans med min redaktör och många andra. Mina journalistiska texter är sällan något jag bekymrar mig så mycket för eller tänker på hur läsarna kommer att bemöta dem, för jag litar på mig själv som journalist och skribent, men det här med att skriva böcker och bli recenserad och … Ja, det är skrämmande. Skrämmande som fan.

Och för att det är så skrämmande ska jag göra det ännu mer skrämmande genom att lista tre önskemål jag har för Nationen:

1. Att någon vill översätta boken. Till finska! Norska! Tyska! Engelska! Okej de två sistnämnda är väl rätt osannolika, men jag slänger nu ändå ut det här till universum!

2. Att Nationen skulle bli film, tv-serie eller teater. Speciellt tv-serie kunde funka utmärkt tycker jag. Hör ni det där på Svenska Yle??

3. Att boken ska sälja riktigt bra. I finlandssvenska mått mätt skulle över 2000 ex vara bra. 5000 ex galet bra. Fasen vad kul det skulle vara alltså!

Så nu har jag sagt det högt och hoppas universum, eller kanske någon förläggare på ett tyskt förlag läser detta och tänker “Ach ja, natürlich brauchen wir Nationen auf Deutsch!”. Och om du själv tycker att du behöver den här lite knäppa feelgoodromanen i ditt liv kan du förhandsbeställa den till exempel hos Förlaget, på svenska eller finska Adlibris eller så kommer du på releasefesten och köper ett signerat ex där. För det är väl klart att du vill att jag ska sälja 5000 böcker?