Skrivstuga & stipendium

Hur låter det med ett kontor i ett gammalt trähus med vita knutar, byggt 1917, alldeles intill Tölöviken? Nästan för bra för att vara sant, men det är sant. Sedan början av året har jag ju hyrt in mig på Mäntymäen Mökki som är ett litet arbetskollektiv/gemensamt arbetsrum för människor som syssla med olika saker och behöver ett kontor. För tillfället är vi väl runt tio personer som har tillgång till stugan, men många gånger har jag suttit ensam här och jobbat. Så också i dag.

Egentligen skaffade jag den här kontorsplatsen för att ha ett skilt kreativt krypin, ett ställe där jag skriver mina mästerverk, men ni vet ju hur livet blir. Allt flyter lite ihop och till exempel i dag har jag suttit här i stugan och inte skrivit en rad (men däremot nog tänkt på marknadsföring av Nationen och det hör ju i allra högsta grad ihop med författarskapet).

Fastän jag hittills inte haft så mycket ro att sitta ner och skriva är jag ändå så glad över att ha den här platsen. Jag tror nämligen att platsen faktiskt är viktig när man ska försöka skriva. Nästan lika viktigt är det att ha en rutin och en sån ska jag försöka skapa nu.

Jag vill kunna fokusera på mitt skrivande, skapa både tid och rum för det. Skriva in i kalendern att jag ska skriva. Ta det på lika stort allvar som allt annat jobb som jag aldrig någonsin har svårt att utföra. För mig handlar det mest om att komma in i min text och sedan stanna där. Inte ta alltför långa skrivpauser, för då glömmer jag vem eller vad jag skriver om och då blir startsträckan in i texten omöjligt lång. Då går det inte att sätta sig ner en halv timme och slänga ur sig text – något som jag annars klarar av galant.

Men nu, nu fan jävlar (förlåt måste svära lite), ska det bli ordning på torpet. Eller den röda stugan då. Förra veckan blev jag nämligen beviljad ett stipendium på 4000 (!!) euro från Centret för konstfrämjande. Ärligt talat hade jag nästan glömt att jag ens ansökt om det här stipendiet så när jag fick beskedet blev jag helt paff och väldigt väldigt glad. Stipendiet är för att skriva klart min chicklit och en sådan där push är exakt vad jag behöver.

Nu nu nu ska jag skriva, komma in i skrivandet igen och hitta det där roliga med att utforska och omforma en text. För det är ju det jag allra helst vill göra. Att skriva.