fbpx

Hektiska veckor

Jag tyckte ju att julledigheten var onödigt lång och tråkig och nu har året satt i gång med buller och bång. På söndag kväll kände jag ångest inför arbetsmängden de kommande veckorna (och grät en liten skvätt för att jag har världens gulligaste kille som lovat fixa mat och allt annat här hemma), men redan efter gårdagens arbetsdag känner jag mig lugnare.

Inget, absolut inget, blir bättre av att man hetsar upp sig.

Så jag har i stället satsat på stenhård planering och tydliga to do-listor. För den kommande helgen skrev jag in “BOKA INGET KVÄLLSPROGRAM” på lördag och “BOKA INTE IN NÅGOT” på söndag (bra att vara tydlig!). Och både i går och i dag har jag jobbat metodiskt och med en sak i taget och avverkat en ansenlig del av to do-listan. Heja jag!

För några minuter sen avslutade vi en återträff på Zoom med en stor del av dem som deltog i Friday Lab-retreaten förra september och jag kände mig genast lugnare bara av att få umgås med alla de här fantastiska människorna och blev så inspirerad att jag var tvungen att spontanblogga som ni kanske märker.

Under träffen gick vi tillbaka till det vi hade skrivit som målsättning den sista dagen av retreaten och de insikter som vi fått under helgen. Min målsättning var att lära mig att jobba parallellt med mina skrivprojekt, men det sket ju totalt på sig. Nu i efterhand ser jag att helt enkelt var för trött på hösten och är man trött är det svårt att vara kreativ. Men det kändes ändå trösterikt att få snacka med alla och höra hur de har det nu.

Magisk stund vid Tölöviken förra veckan.

Magisk stund vid Tölöviken förra veckan.

Men som rubriken lovar så är det rätt hektiska veckor nu på gång. Jag har ett större projekt för SLS med åtta artiklar plus allt “vanligt” jobb. Och i morgon åker jag till mitt lande med Laura för att göra sista planeringen för yoga- och skrivretreaten och redan nästa vecka är det dags?! Känns fortfarande galet att vi faktiskt ska göra det här. Och att folk liksom kommer och ska betala? (Hej hej bluffsyndromet.)

Jag har naturligtvis haft stressdrömmar om hur allt kommer att bli en enda katastrof (jag drömde till exempel att jag inte hade planerat en enda skrivövning, men blir det på riktigt panik så ringer jag bara Ellen). På ett rationellt plan vet jag att det kommer att bli hur bra som helst, men ibland kan det svårt att vara rationell när hjärnan åker karusell 100 kilometer i timmen.

Jag räknar också med att jag kommer att vara rätt trött några dagar efter retreaten. Man blir ju helt slut av att föreläsa en timme, så att hålla i gång en hel retreat i två dygn kommer garanterat att vara utmattande. Men säkert jätteroligt också. Jag hoppas hoppas hoppas att deltagarna kommer att åka hem lite lugnare i själen och med en spirande kreativitet inom sig.

Mitt ord för 2020 är nämligen SKRIVGLÄDJE. Hoppas kunna hitta min egen skrivglädje och hoppas kunna förmedla skrivglädje till andra. Just nu längtar jag ändå mest efter att planera ordentligt inför 2020 (både året och årtiondet), men får helt enkelt vänta till februari. Det var en i Friday Lab som så klokt sa att det här året börjar i februari och den tanken ska jag stjäla! Eller inte helt och hållet, för det händer ju en massa kul redan nu.

0

2 svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

drömmar

Ett halvårsbokslut

Idag har jag mer eller mindre gjort min sista arbetsdag innan semestern. Innan jag kan ta 100 procent ledigt är det lite småsaker att fixa. Jag ska lämna in redovisningen för stipendiet jag fick från Kulturfonden för Sverige

Läs mer »
livet

Vad är en blogg utan ord?

Jag skulle vilja säga att det var med bloggen som allt började. Det är sanning med modifikation. Allt började mycket tidigare. Jag var blott fem år och drömde om att bli författare. Om att skriva historier. Om att

Läs mer »