500 halarmärken och en nästan färdig bok

I dag har jag gjort två saker som berör Nationen. Dels har jag bekräftat beställningen av 500 halarmärken (hur snygga blev inte de?!) och dels har min redaktör Amanda och jag suttit i två timmar för att gå igenom språkgranskarens och mina egna kommentarer på manuset. Två timmar tog det, men så var vi färdiga!

Till näst ska manuset gå till ombrytning, vi ska börja fundera på baksidestext, fliktexter (alltså de där flikarna som viks in från pärmen) och så ska jag skriva mitt tack. Men jag drar ut på det. Vill liksom att det ska vara det sista jag gör, lite så där symboliskt paketera ihop det här evighetsprojektet.

Ni som hängt här på bloggen länge minns kanske att jag skrivit råmanus för Nationen i november 2014 (!) under NaNoWriMo. Idén kom jag på redan långt före det, kanske redan 2013? Jag minns faktiskt inte. Men den här romanen har funnits med länge länge länge. Texten har krånglat som fan och jag har redigerat minst hundra gånger. Känns det som.

Men nu. Nu är det nästan färdigt. Helt sjukt egentligen. Astrid, Mikael och Saga har spökat i bakgrunden i mitt liv i sex (!) år! Och inom en månad kommer jag att släppa taget om dem och så är de och texten inte längre min, jag kan inte ändra ett enda ord eller stryka kommatecken eller skriva in en ny mening (eller ge Astrids mormor en synlig roll för att sedan stryka henne helt och hållet). Sen är boken färdig. Färdig?! Eller ja, så färdig som en skriven text nu nånsin kan bli.

Jag längtar så så så mycket efter att boken ska gå i tryck och framförallt att jag ska få hålla den i handen. Samtidigt försöker jag mentalt förbereda mig för den där mentala kraschen som lär komma. Det här med att skriva och ge ut böcker innebär tusen olika känslor. Så mycket glädje, hopp och iver men också ångest, rädsla och skam.

Men vi tar de känslorna sen när de börjar dyka upp. Nu ska jag njuta av att vi är nästan färdiga. Dessutom fick jag beröm av språkgranskaren och det berömmet är ju inte bara till mig, Amanda har ju harvat igenom det där manuset närmare tio gånger och fortfarande orkar hon (och jag). Bra jobbat vi säger jag!

Nu blir din uppgift att klicka på hjärtat om du vill läsa. Eller kanske berätta åt en kompis som kunde tänkas gilla boken att den är på väg. Eller så kan du passa på att anmäla dig till min releasefest! Alla, och jag menar verkligen alla, är välkomna. Hoppas vi ses där!