I dag för exakt fyra år sedan tog jag en kölapp på Patent- och registerstyrelsens kontor i Helsingfors. När jag nådde fram till luckan hände något stort: jag registrerade mitt första företag! I det skedet hade jag redan frilansat i två år och använt mig av faktureringstjänster på nätet och hållit på och krånglat med skattekort och av nån anledning skjutit upp att starta eget.
Mina föräldrar är företagare och jag vet hur mycket tid det tar och att en inte har några vanliga semestrar och att mycket i livet snurrar kring jobb och kunder så jag hade typ lovat mig själv att aldrig bli företagare. De sista åren före jag verkligen tog steget och startade eget kändes mest som en kamp: innerst inne visste jag ju att jag är en företagarsjäl. Jag trivs allra bäst när jag själv får bestämma över min tid och mitt jobb. När jag väl hade startat eget utbrast en kompis “äntligen!”.
Foto från 2015 av min otroligt begåvade gymnasieklasskompis Jenna Lindqvist. Var så sjukt imponerad över henne och fotona.
Men orsaken till att starta eget handlade egentligen inte så mycket om att jag skulle kunna fakturera för skrivjobb utan om mina skumpaörhängen! När jag tänker på det nu så här efteråt känns det helt knasigt att det var just örhängena som blev startskottet, men det spelar ju ingen roll. Det blev ett företag och det är jag så nöjd med. Inte en dag har jag ångrat mig eller saknat ett riktigt “jobb”. Jag stirrar mest förskräckt på folk som frågar mig om jag vill ha ett jobb. Det är liksom det sista jag vill ha, haha.
Livet som företagare är ändå inte speciellt förutsägbart. Som jag skrivit flera gånger här så vet jag sällan vad som händer nästa månad eller hur mycket jag kommer att fakturera. För att inte tala om vad som kommer att hända om ett år. Nu har jag faktiskt några större kunder som jag jobbar regelbundet för och då också har regelbunden fakturering, men speciellt i början oroade jag mig mycket mer över ekonomin. Under åren som gått har jag lärt mig att det alltid löser sig. Har jag överlevt fyra år som egen lär jag väl göra det i fortsättningen också?
FIrade med runebergstårta och ny låneklänning. <3
Ibland glömmer jag också hur häftigt det är att det är jag själv som ansvarar för allt. Det är så lätt att avfärda det och tänka att äh, det här skulle väl vem som helst fixa? Men jag driver ju faktiskt ett framgångsrikt företag. Nej, jag drar inte in miljoner men jag drar in så att det räcker. Jag har råd att göra allt jag vill och har dessutom en frihet som många lönearbetare inte har. Antagligen skulle jag tjäna mer på ett riktigt jobb, men det spelar ingen roll. Jag älskar den här tillvaron och är så stolt över att det går så bra nu och att så många vill jobba med mig. Allra bäst är ju de återkommande kunderna. Ett bättre bevis på ett välgjort jobb finns väl inte.
Så fyra år som egenföretagare har gått och många fler är på kommande. Det är jag säker på! Hurra och skål! Är du företagare eller kunde du tänka dig att bli det? Om du tvekar, vad tycker du att känns svårast/mest skrämmande?
1
