Dos and don’ts i slutskedet av skrivprocessen

Jag fortsätter att svara på frågorna från november. Den här gången är det Annas frågor som står i turen.

Själv kämpar jag själv med att bolla allt som pågår i livet och försöker färdigställa ett manus som jag skrivit på i två och ett halvt år. Därför skulle jag gärna vilja att du skriver om:
– Do’s and don’ts… när man skriver/färdigställer/skickar in sin bok.
– Hur fan motiverar man sig till att göra det sista jobbet, när man är SÅ trött på sitt manus?

Okej. Det här är ju inte precis frågor i kategorin ”vad är din favoritfärg” och det finns nog inga enkla eller entydiga svar, men jag ska göra mitt bästa.

Dos and don’ts

Låt texten leva
När du skriver: tänk inte på mottagaren. Bara skriv. Allt allt allt. Det får vara hur dåligt som helst men skriv. När du är inne i skrivprocessen är det viktigt att utesluta allt annat och bara lyssna på texten. Du kan redigera det senare. I slutskedet av skrivandet är det däremot bra att vara kritisk, men kom ihåg att din inre kritiker ibland vill radera allt. Andas några varv och tänk på vad som är bäst för texten.

Ha inte så bråttom
När du tror att du är färdig: du är inte det. Verkligen inte. Långt ifrån. Låt texten vila och ta dig tid. Jag fattar inte varför jag med våld skulle skicka in manuset till debuten så tidigt som jag gjorde (efter drygt 1,5 år). Jag var definitivt inte klar men jag hoppades så mycket på att vara ett underbarn som skrev guld från början. Det var jag då inte och blev så klart refuserad.

Ta hjälp
Anlita en lektör om du har råd (rekommenderar varmt) eller skicka manuset till testläsare. Ställ frågor till dem – vad är bra, vad funkar mindre bra, är något överflödigt, saknas nåt? Och obs, det här ska inte vara en korrekturläsning utan du vill veta hur din berättelse fungerar. Ställ följdfrågor om du tycker att testläsarna inte levererat det du behöver. Och så klart handlar det här också om bekräftelse, men i första hand vill du veta vad som inte är bra.

Tänk ett varv till
När du nästa gång tror att du är färdig: du är inte det. Andas några gånger och tänk om det finns ytterligare något du kan beakta. Själv är jag mästare på att ”gömma” saker i manus och hoppas att redaktören eller förläggaren inte ”ska märka dem”. Newsflash: de gör alltid det. Alltså: känner du att något skaver så gör det antagligen det. Vet du inte riktigt vad som skaver, men kanske har dina aningar, kan du bolla tankar med testläsarna som läst.

Skicka in
I något skede är ju en ändå tvungen att släppa manuset ifrån sig. Oftast vet du när det är dags – när du på riktigt inte har nåt mer att ge. Skriv ett bra följebrev och skicka in manuset enligt förlagets instruktioner (alla förlag skriver ut hur de vill ha sina manus, gör som de önskar). Sen när du skickat in ska du skåla och fira och gratulera dig själv. Och sen: glöm det! Du kommer antagligen att få vänta på svar rätt länge, så gå inte omkring och tänk på manuset hela tiden. Börja kanske skriva nåt nytt, träffa dina vänner, träna. Hur mycket du än tänker på ditt manus kommer det inte att hjälpa dig att bli antagen.

***

Ja, här var mina tips. Hoppas det hjälper dig på vägen? Eftersom svaret blev så långt så tror jag att det här med motivationen får bli ett skilt inlägg. Jag gissar att jag har ganska mycket att säga om den saken, hehe.

Förresten så är det så otroligt roligt att svara på de här frågorna. Är väl ganska långt ifrån en allvetande författarguru (och såna finns nog inte heller), men vet själv hur jag suktade efter information om att skriva när jag själv kämpade med debuten. Vet seriöst inte hur många gånger jag googlat ”hur lång ska en bok vara”. Svar: just så lång som din berättelse behöver.

Men har du nån fråga eller fundering så lönar det sig att ställa den nu! Den här bloggen lever ju i nån sorts renässanstid med ovanligt aktiv uppdatering. Fråga om skrivandet, min process, mina manus. Vad som helst.