Kanske jag ska skylla på måndag, att jag inte har så mycket jobb just nu och har svårt att koncentrera mig på något (så ironiskt alltså, antingen för mycket eller för lite, aldrig är det liksom bra, haha), eller så bara mitt humör i allmänhet som åkt berg-och-dalbana en tid nu.
Oberoende så har jag känt mig sur och tvär nästan hela dagen. Helt utan någon egentlig orsak. I nåt skede av dagen blev jag nog också sur för att jag inte åstadkommit så mycket i dag. Blev ändå piggare av att träffa Jennifer, Malin och Corinne för att smida roliga planer men när jag kom hem kände jag mig helt överkörd och somnade på soffan och kände cirka noll procent livslust (för att överdriva bara liiiite).
Svettig och glad.
Som många andra måndagar släpade jag mig till handbollsträningarna vi har varje måndag kväll. Jag var så trött inför och hade noll lust men jag visste att jag skulle må så mycket bättre efteråt. Och så var det ju. Det bästa med just handbollen är att jag då verkligen glömmer allt annat. Ingen annan idrottsform funkar lika bra som meditation och avkoppling som just handisen.
Det senaste halvåret har min träning överlag varit allt annat än regelbunden och nu försöker jag hitta en rutin igen. Jag mår så himla mycket bättre av att svettas. Men vad är grejen med att känna ett sånt enormt motstånd inför ett träningspass? Jag menar, jag tycker ju om att träna? Nån som känner igen sig?
P.S. Haha att jag har en kategori här på bloggen som heter träning?! Hade definitivt glömt bort den om vi säger som så.
0
2 svar
Hej Kugge, kom att tänka på från din text och vet inte om du har likadant men jag spelar ju också en lagsport en gång i veckan under största delen av året. Ett ställe där man bara kan släppa loss, ha kul och umgås och skratta. Det där att man blir svettig och får motion är liksom ett stort plus där på, men skulle man inte trivas skulle man inte ha motivationen att gå varje vecka. Men det som jag har märkt då man har denna rutin är att jag ganska långt kan avgöra hur bra jag mår just den perioden baserat på hur kul jag har haft på träningarna. Om jag efter eller t.o.m under träningarna känner mig deppig eller nedstämd, så då börjar varningsklockorna klinga för mig. Då mår jag inte bra. Just a sidenote 🙂
Ah intressant! Jag brukar ofta vara så uppslukad av själva spelet under träningar och matcher att jag helt glömmer bort allt annat. Det är liksom världens bästa mindfulness för mig. Fast jag skulle vara sjukt ledsen före glömmer jag det på träningarna. Klart att jag ibland kan känna mig lite sämre, men så där överlag är handbollsplanen nån sorts safe space för min hjärna. 🙂