På måndag ska jag göra något jätteroligt men samtidigt väldigt skrämmande. Jag ska prata inför hela (!) min gamla gymnasieskola Brändö gymnasium här i Helsingfors. Och om det inte är nog så ska jag inte hålla ett normallångt tal på 5–10 minuter, nej nej, jag ska prata i 20–30 minuter. Nästan trettio minuter!
Det känns som en evighet! Hur ska jag hålla intresset uppe för några hundra tonåringar som mycket hellre scrollar på sin mobil än lyssnar på en författare? Eller är det jag som har alldeles för förutfattade meningar om tonåringar och deras förmåga att lyssna?
Oberoende så är jag är rätt så nervös, vilket jag naturligtvis tacklar med att skjuta upp planeringen av det här snacket – bara för att inse att jag snart MÅSTE börja fundera på vad jag ska prata om. Jag är bra på att prata, men tror inte jag kan trolla fram närmare en halv timme sammanhängande snack så där bara.
Så klart har jag en grund att stå på. Önskemålet från skolan är att jag bland annat ska inspirera till läsning, de har nämligen temat ”läsning för livet” under det här läsåret. Men nåt annat måste jag så klart också prata om.
Vad skulle du ha velat höra under ett dylikt besök när du gick i gymnasiet? Tar gärna emot tips och tankar. Det här är första gången jag står inför en så här stor publik, men jag hoppas verkligen att det inte blir den sista. Och då gäller det väl att göra någorlunda bra ifrån sig. Iiikk!
Jag försökte hitta min studentbild men har den inte digitalt nånstans (och inte på papper heller, det är mamma som förvaltar allt sånt). Men så här såg jag ut som 19-åring, några månader efter att jag tog studenten.
8 svar
Eftersom jag alltid har älskat att läsa skulle jag ha tyckt att det var jättespännande med författarbesök i gymnasiet. Jag tror att jag skulle ha velat höra om hur du kommer på vad du ska skriva om, var du får inspiration och hur du gör (t.ex. om du bestämmer att du ska skriva en timme på morgonen och tre timmar på eftermiddagen; om du skriver hemma eller på café osv.) och säkert också om möjligheterna till att skriva på heltid "är det ett jobb".
Tack Yvonne, bra kommentarer! Det är så lätt att bli blind för det en sysslar med ..!
Det kommer gå bra! Ofta är de som lyssnar intresserade av att höra om hur specifika bokidéer har uppstått, vad man gör helt praktiskt när man "jobbar som författare", och hur man gör när man skriver en bok (alltså i vilken ordning saker och ting sker).
Jo just det, bra poänger! Tack Malin!
Att prata om sådant som du själv tycker är roligt är viktigt för att fängsla. Det märks om det är inövat eller inte äkta. Och som Yvonne sa, berätta hur det gått till att bli författare, att skriva en bok och så klart, se om de har frågor. När det är så stort kan frågor ges i förhand på något vis kanske? Många författare gör ju så när de är ute i klasser, att de har låtit lärarna samla in frågor innan besöket för ifall att eleverna får tunghäfta. Lycka till!
Jo absolut, vill ju att de ska känna att det jag säger är på riktigt. Skulle ha jättesvårt att vara väldigt stel eller "officiell" på nåt sätt – är SÅ inte jag.
Tror tyvärr inte de kan ställa frågor på förhand i och med att det gäller hela skolan, men ska bli riktigt spännande att se hur det går!!
Jag brukar alltid passa på att ha ett inslag med "studie- och yrkesvägledning" och prata om min väg till författarlivet. Att jag valde att inte satsa 100 % på att leva som konstnär, utan utbildade mig och skaffade mig ett annat jobb, men att jag samtidigt gör en seriös satsning och har gått ner i tid för att skriva. I glesbygden där jag ofta håller till är det viktigt att inspirera kidsen att de kan följa sina drömmar utan att flytta till storstan.
Jag brukar inleda den delen med att säga att den är användbar för alla som vill jobba med något kreativt eller inte bara ha ett "vanligt jobb". Det ökar chansen att fler tar till sig det jag pratar om.
Ja det låter ju jättesmart! Nu ska jag ju prata för ett gäng storstadsungar, men bra poäng! Tack för dina värdefulla insikter. 🙂