Jaha, så är jag där igen. Mitt i tvivlet. I dag har jag läst ungefär en tredjedel av Nationen och känner mest att det jag skrivit är skräp. Skräp, skräp, skräp. Vad har jag riktigt tänkt när jag skrivit? Är jag inte riktigt klok?
Oberoende av vad jag skrivit hittills borde jag skriva något bättre – och det inom de kommande två veckorna. Jag har nämligen fortfarande en handledarträff kvar från Litterärt skapande och min handledare ska läsa den första tredjedelen av Nationen.
Vi hade handledarträff för exakt en månad sedan. Jag som hela tiden trodde att det är mest i slutet som det brister fick en ögonöppnare: det funkar inte så bra i början heller. Det är liksom nåt som saknas i storyn och karaktärerna. Dels handlar det om djup, dels handlar det om att jag måste veta mer om dem – eller egentligen är det väl samma sak.
Mitt stackars problembarn Astrid fortsätter att vålla problem. Jag har hittat någorlunda rätt med henne, men det är fortfarande bitar som inte sitter. Jag har försökt fundera på vad hon egentligen vill och om hon alls ska få det hon tror att hon vill ha. Men för varje varv blir det i alla fall liiiite bättre.
Sen tror jag att jag är extra kritisk nu mot min text för att jag verkligen vill och vet att det kommer att bli bra. Det kräver massvis med jobb, men aj jestas vad jag älskar den här bokidén och mina karaktärer.
Nåja, inget funkar ju så bra som en deadline så nu är det ”bara” att börja redigera. Det är oftast när jag sätter mig med texten som det händer saker. Att planera och fundera alltför mycket funkar helt enkelt inte för mig. Jag måste skriva ner det. Och så hoppas jag skriver iväg tvivlet. För den här gången.
För den som missat/glömt vad Nationen handlar om:
Nationen är en underhållande roman om en fiktiv studentnation i Helsingfors. I den följer vi Astrid, Saga och Mikael under ett läsår. De är i olika skeden av sina studier och med olika målsättningar och drömmar. Romanen bjuder på hög igenkänning och möjligheten att återuppleva studietiden.
Ett svar