Jag fick några frågor i ett tidigare inlägg som jag nu tänkte börja beta av. Jag börjar med Annas frågor!
Vad var det roligaste med att skriva den här boken?
Att jag fick ”åka” tillbaka till Ecuador och hänga där på stranden fastän det kanske slaskade utanför fönstret. Och så helt enkelt det att jag började skriva – jag har lärt mig så otroligt mycket under processen.
Hur fann du orken att skriva om boken så många varv?
Jag är jävligt envis och vägrade ge upp. Visst har det funnits stunder då jag funderat på att bara slänga alltihop men då har jag oftast tagit en paus eller helt enkelt bitit ihop. Dessutom kände jag att boken blev bättre för varje varv, det motiverar vidare.
Stödet från skrivarkompisar/testläsare/lektör har också varit ovärderligt. Om någon säger att det jag skrivit är bra, men behöver bearbetas då bearbetar jag för att göra det så bra som möjligt.
Hur lyckades du hålla ”glöden” för karaktärer och berättelsen till liv mitt i allt harvande?
Jag har ju börjat gilla mina karaktärer mer och mer för varje varv. Jag har lärt känna dem bättre och då är det också roligare att skriva om dem. Det kommer att kännas jättekonstigt att lämna Erika, Ingrid och Jacques åt sitt öde. Tur att jag har nya karaktärer jag kan krama ihjäl i stället!
Ge inte upp
Det sammanfattande svaret på alla frågor är väl att en helt enkelt inte ska ge upp. Det kommer garanterat motgångar då en skriver, men det är sällan de som skriver bäst som kommer längst, utan det är de som orkar hålla på som blir publicerade.
Själv orkar jag för att det här är det jag vill och det jag brinner för. Jag kan inte sluta skriva, inte ens om jag skulle försöka. Min envishet har visat sig vara en otroligt viktig egenskap just med skrivandet. Och så gillar jag inte heller att lämna saker på hälft. Om jag börjat med något slutför jag det också – och där tror jag en annan viktig poäng i skrivandet ligger.
Visst kan en alltid slänga halvfärdiga historier och börja på en ny, men om en aldrig slutför något kommer en heller inte att lära sig hela processen från början till slut. Skulle jag ha gett upp med Vad heter ångest på spanska? och fortsatt till nästa manus tror jag faktiskt att jag skulle vara en sämre författare i dag. Och jag skulle definitivt inte få hålla i min debutroman i höst.
Nån annan som känner igen sig envisheten?
0
2 svar
Så inspirerande att läsa 🙂 Beundrar ditt driv.
Tack Sofie! Oftast nämns ju envishet som ett lite dåligt karaktärsdrag, men jag är säker på att envisheten är det som driver mig vidare. Jag ska fan inte ge upp!