fbpx

Mot Uruguay!

Vad är väl en resa om en inte minst en gång får hjärtat i halsgropen för att en är rädd för att missa en buss, ett tåg eller en färja? I går kväll satte jag mig alltså på bussen från Mendoza tillbaka mot Buenos Aires. Bussen skulle vara framme klockan 8 och jag räknade med att jag skulle ha god tid på mig att ta mig till terminalen och min färja mot Uruguay. 

upload.jpg

Nå, det gick ju inte riktigt som planerat. I går kväll när jag åt min middag med tillhörande vin och skumpa (!) beundrade jag naturens spektakel. Först en otroligt vacker solnedgång, sen häftigt åskväder med enorma blixtar. Har säkert aldrig sett så många och stora blixtar. På natten började det sen ösregna och jag kände på mig att bussen skulle bli sen. 

Imorse vaknade jag vid sju och började bli orolig – de hade inte serverat nån frukost ännu fastän vi snart borde vara framme. Min färja skulle avgå 9.45 och jag började bli lite stressad. När bussen äntligen körde in på stationen rusade jag ut ur bussen, men måste ändå vänta ett tag på min väska. När jag fått den rusade jag ut ur stationshuset och in i en taxi. Taxiresan var som tur är snabb och billig och jag hann hur bra som helst till färjan, men hade nog hjärtat i halsgropen i ungefär 45 minuter.

Jag tycker terminalen var så fin! En bonus var att jag fick "checka in" min stora ryggsäck, så jag slipper släpa på den på båten. 

Jag tycker terminalen var så fin! En bonus var att jag fick ”checka in” min stora ryggsäck, så jag slipper släpa på den på båten. 

Nu har färjan precis åkt iväg och om några timmar tar vi iland i Uruguay. Jag har varit i Colonia del Sacramento 2009 men kommer nog inte ihåg så mycket, då sov jag inte heller över där, så ser fram emot det kommande dygnet! 

Resan börjar lida mot sitt slut och fastän det varit alldeles underbart ser jag faktiskt fram emot att komma hem. Äta en normal frukost, äta normal mat, Kicka igång jobbåret och skrivet. Få lite ordning på livet efter all dekadens här.

0

4 svar

  1. Uhh, vilken stress! Jag höll på att missa mitt anslutande flyg på Arlanda förra veckan, för att vi var sena från Helsingfors. GUD vad jag sprang, aldrig sprungit så snabbt förut. Aldrig lyckats få blodsmak i munnen tidigare heller 😉 Men jag hann, på sekunden. Den stressen är inte trevlig alltså. Tur att det gick bra för dig också.

    Jag har lite inlägg att läsa ikapp här nu också. Och vilken dag kommer du hem???? Kraaaam

    1. Ja usch för stress fastän det hör till! Tycker jag i alla fall, haha. Men mest hör det till att sen också hinna, med blodsmak eller ej. 😉

      Kommer hem på fredag eftermiddag! Shit alltså!

  2. Åh vad dina beskrivningar får mig att längta tillbaks till Latinamerika. Argentina är ett så härligt land med sina otroliga vingårdar, asados, restauranger ("a puertas cerradas" värda att pröva) och människor … för att inte tala om språket förstås. Colonia del Sacramento är sååå vacker och väl värd ett besök. Firade ett nyår i Valparaíso en gång och instämmer i din kommentar att det är ett intressantare ställe än Santiago. Trevligt med fina minnen!

    1. Åh vad härligt med nyår i Valparaíso, nu blev jag lite avis! Men visst är den här kontinenten magisk. Önskar jag får komma tillbaka ren nästa år..!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

drömmar

Ett halvårsbokslut

Idag har jag mer eller mindre gjort min sista arbetsdag innan semestern. Innan jag kan ta 100 procent ledigt är det lite småsaker att fixa. Jag ska lämna in redovisningen för stipendiet jag fick från Kulturfonden för Sverige

Läs mer »
livet

Vad är en blogg utan ord?

Jag skulle vilja säga att det var med bloggen som allt började. Det är sanning med modifikation. Allt började mycket tidigare. Jag var blott fem år och drömde om att bli författare. Om att skriva historier. Om att

Läs mer »