I dag trotsade jag min stukade vrist (som redan mår mycket bättre) när Steffi tog mig ut till en vandringsled vid Dovestone Reservoir. Steffis snälla sambo körde oss dit och sedan vandrade vi iväg.
Ibland sken solen, ibland regnade det, ibland blåste det galet mycket. Ja vädret var i alla fall inte tråkigt och landskapet otroligt fint, men jag låter nedanstående bildbomb tala för sig själv.
Glad guide som blivit något av ett vandringsproffs under tiden i England.
Obligatorisk selfie!
Kloka ord som stämde mer än väl i dag.
Jag orkade i mål med Zlatans superkrafter och stödet som höll vristen på plats.
Foten krånglade lite ibland, men för det mesta gick det hur bra som helst. På knappt två och en halv timme gick vi nästan 10 kilometer och nu känns det i hela kroppen. Kanske bästa känslan när kroppen verkligen fått jobba, ser så fram emot att få träningen i gång igen.
Har du ren kickat i gång vardagsrytmen eller är det ännu sommartempo som gäller? Själv är jag SÅ redo för hösten (eller rutinerna då, det får gärna vara varmt och fint i några veckor till).
0
4 svar
Sommartempo än, men snart ändrar det!
Skönt! Eller?!
oh vilken underbar vandringsled, här hade jag gärna promenerat! 🙂
Ja det var jättefint här och inte alls för jobbig terräng!