Jag ligger efter med allt känns det som. Jobbade sjukt intensivt hela förra veckan och så världens finaste och roligaste bröllop på lördag och jag är helt slut som människa och försöker på nåt sätt få ett grepp om det här som kallas livet.
NaNoWriMo vållar också en hel del huvudbry. Jag kämpade mig just över 10 000 ord men i dag borde jag komma upp till 13 333 för att hänga med i takten. Mest oroar jag mig över att det mesta som jag skriver är dåligt. Riktigt riktigt dåligt.
Klagade lite till Malin på Facebook-chatten och hon sa att det hör väl till. Och så är det ju. Skapandets toppar och dalar är en del av processen och just nu krälar jag där på bottnen. Meeen det är ju länge kvar av november ännu och jag kanske kommer att vaska fram guld senare under månaden.
Nu gjorde jag faktiskt det man egentligen inte ska göra – jag gick bakåt i texten, fyllde på med sånt jag tycker att saknades och det känns som att tanken är lite klarare igen. Så nog ska jag väl komma i mål. Nästa vecka har jag dessutom planerat in lite extra pepp för mig, men mer om det en annan gång.
Tack förresten för alla frågor på förra inlägget, ska börja beta av dem så fort jag kommit ikapp med mitt övriga liv. Förhoppningsvis snart alltså.
0
8 svar
Vad VACKER du är! /Elin
Tack Elin! Ibland får jag till det. 🙂 Hjälper ju att vara klädd i en klänning som är både vacker OCH bekväm. Aj jestas alltså!
Kämpa på! Alltså jag går jämt bakåt i texten! Inte kanske så mycket för att ändra, men för mig är det helt omöjligt att bara skriva framåt. Jag behöver backa och fortsätta vid tidigare stycken för att ha någon aning om vad det är jag håller på med.
Ja alltså kanske en ändå är tvungen att göra det när en skriver i så rasande fart. Och jag kommer ju hela tiden på saker jag borde få in tidigare. Mitt största problem är att jag inte alls kan kötta ut scenerna när jag skriver fort, så en metod för mig skulle vara att gå in och "fylla på" för att få in lite extra ord här och där. 😀
Precis, exakt så gör jag. Om jag bara skrev vidare skulle min text bli typ så här: "Hon vaknade, sen hände en grej, sen gick hon lade sig." Och det skulle vara den dagen. 😀
Hahah skönt att jag inte är den enda som skriver så här! 😀
oooh vilken klänning!!
Tack Daniela! Elin kan verkligen sin sak och jag älskar färgen!