Med endorfiner från kvällens handbollsträning måste jag skriva av mig lite. Klassikern: en är jättetrött men släpar sig på träning och efteråt är (nästan) alla världens sorger bortblåsta och energinivåerna avsevärt högre.
Tidigare i dag skypade jag med Charlotte för att snacka om Gryningsstjärna (uppföljaren till hennes debut Middagsmörker). Fördelen med att ha författarkompisar är att en får läsa boken före alla andra – och i vissa fall vara med på ett hörn och ge idéer och förslag som i bästa fall kommer i den slutliga versionen.
Efter att vi snackat om Charlottes manus ville hon veta mitt om NaNoWriMo-projekt och det slutade med att jag berättade ungefär hela storyn för henne och hon ba ”det märks att du lärt dig mycket om drivkrafter och plot”.
Och då slog det mig – jag har verkligen gjort stora framsteg i just planeringen och förståelsen av hur en bygger upp en roman. Jag skriver fortfarande på känsla men jag har en rätt så bra aning om vart jag är på väg. Att få bekräftelsen av Charlotte gav mig så mycket energi. I morgon är jag halvvägs i utmaningen och tänkte skriva om hur det gått hittills.
I dag tittade jag också på favoritprogrammet Masterchef Australia. Älskar det för att det är så fin stämning och domarna peppar och hejar på deltagarna. I dag sa de till Matt (min favorit!) att: ”Keep on dreaming. Dreams will come true.”
Ja drömmar leder i något skede till verklighet. Oftast tar det längre än du tror och vägen dit är inte alls som du tänkt dig. Men du kommer att lära dig så otroligt mycket på vägen. Så kom alltid ihåg var du startat. Antagligen har du kommit mycket längre än du tror fastän du kanske inte nått hela vägen fram.
Vad drömmer du om?
0