fbpx

”Astrid måste bli bättre”

Drygt fyra timmar handledning senare och jag lever fortfarande. Det var faktiskt roligt och väldigt givande, jag var nervös helt i onödan. Men det visste jag också, bara svårt att styra nervositeten. Fick väldigt bra och konstruktiv kritik och mycket var sådant jag redan visste eller kände på mig. Skönt också att få bekräftelse för de grejer jag funderat på.

Den sista tredjedelen av manuset är något tillgjord och flytet är inte riktigt samma som i resten av texten. Det största problemet är ändå min karaktär Astrid. Jag alternerar alltså mellan tre karaktärer och Astrid är en av de tre huvudpersonerna. Det är nu uppenbart att jag inte riktigt vetat varifrån hon kommer och vart hon är på väg och det måste jag jobba mycket med. Eller som min handledare sa (med all kärlek) ”Astrid måste bli bättre”.

Andra grejer jag måste jobba med är att stanna i stunden, jag har en tendens att rusa förbi de där viktiga scenerna och hoppa in i nästa. Nu var det värdefullt att höra kommentarer kring vilka scener som kräver mer fördjupning.

wp-1459877909016.jpgVi träffades på IPI Kulmakuppila, ett av mina favoritställen för lunch, häng och jobb.

Under träffen snackade vi först allmänt om manuset och andra skrivrelaterade grejer, sedan gick vi igenom över 200 sidor, sida för sida. Många av kommentarerna var återkommande och repetitionen bra, den kickade liksom i gång min tankeverksamhet.

Inför feedbacken var jag som sagt väldigt nervös och rädd för att jag skulle tyngas ner av en låååång to do-lista. Missförstå mig rätt, det finns mycket att göra, men det mesta vet jag hur jag kan fixa och det kräver kanske inte ens så mycket tid. Ser verkligen fram emot att gräva djupare och utveckla texten, för jag tycker så otroligt mycket om det här projektet!

Nu ska jag fundera mer på Astrid och hur jag ska komma närmare henne. Sista tredjedelen kräver också en hel del jobb som sagt, men just nu känns det bara roligt. Jag har massvis med värdefulla och bra kommentarer som hjälper mig vidare. Väldigt taggad faktiskt! En handledare är kanske inte en direkt väg till lycka, men inte långt ifrån. Så otroligt tacksam över att få all den här hjälpen. Och tänk, har ännu många handledarträffar att se fram emot.

0

13 svar

  1. Log när jag läste det här 😊 du får hela upplevelsen att låta så kärleksfull! Vill också ha en tuff, men snäll handledare 😳kanske jag får lite hjälp längre fram på resan.

    1. Att ha en handledare eller redaktör är guld värt. Var faktiskt en jättefin och givande session i dag. Och det är ju handledarens uppgift att peppa. Naturligtvis peka på ställen som brister, men hon gjorde det på ett så himla proffsigt sätt!

  2. Åh, vad kul att det gick så bra! Och att du känner dig inspirerad att fortsätta arbetet (hade ju i värsta fall kunnat gå åt ett annat håll). Nu blir jag sugen på en egen handledare 🙂

    1. Ja, fast iofs ska ju handledaren peppa en. Men visst, hon kunde ju ha sagt att det inte riktigt fungerar och det gjorde hon som tur är inte! 🙂 Så om du får tag på en handledare rekommenderar jag det verkligen. Så bra med ett par proffsögon på texten. Tror det också finns fördelar i att lämna texten i från sig fastän den inte är helt klar.

      1. Är nog bara jag som tänker på handledare man haft på universitetet i samband med större uppsatser och efter dessa handledarsamtal har jag inte alltid känt mig så peppad, utan snarare överväldigad. Men så är det ju också mycket roligare att få feedback på sånt här än på en tråkig uppsats 😀

        1. Haha jo. Universitetshandledarna var inte alltid de som fick en på gott humör… 😉 Men handledningen under Litterärt skapande är det bästa enligt mig. Visst är det värdefullt att sitta i grupp och diskutera text, men det blir en helt annan nivå när jag får chansen att diskutera min text i enrum med handledaren.

  3. Å vad spännande och inspirerande. Du kommer väl ihåg ingenting är omöjligt, bara olika svårt. Och du är inte den som ger upp. Jag är helt säker på att du utvecklar karaktären Astrid och du kommer gå i mål med din berättelse. Jag står längst fram i kön för att läsa när du är klar 🙂 Lycka till och jobba på!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

drömmar

Ett halvårsbokslut

Idag har jag mer eller mindre gjort min sista arbetsdag innan semestern. Innan jag kan ta 100 procent ledigt är det lite småsaker att fixa. Jag ska lämna in redovisningen för stipendiet jag fick från Kulturfonden för Sverige

Läs mer »
livet

Vad är en blogg utan ord?

Jag skulle vilja säga att det var med bloggen som allt började. Det är sanning med modifikation. Allt började mycket tidigare. Jag var blott fem år och drömde om att bli författare. Om att skriva historier. Om att

Läs mer »